Topp 10: mina favorit degrassi-par

Veckans tema tillsammans med med mig, Elsa, Sara, Emelie, Karin & Lovisa denna vecka är ”Meant to be” så jag tänkte köra en topp 10 på den där serien jag tipsar om rätt mycket och som jag kommer tipsa om tills alla börjar kolla på den. Jag tänkte köra en topp 10 på mina favorit degrassi-par. Vill ni börja se serien så går det bra att göra det hääär!

Kort om serien: Degrassi hade premiär 2001 och följer några karaktärer som alla har koppling till varandra i ett high school i Toronto. Kända för sin lite mer realistiska ton än andra ungdomsserier och tar upp många viktiga ämnen som ungdomar faktiskt går igenom på riktigt. Stort fokus på starka ämnen så som psykisk ohälsa, diagnoser, sexuella övergrepp, sjukdomar, osv. blandat med vardagliga ting.

Har ni något favorit par från Degrassi?

1. Clare & Eli
Detta kan alternativt vara mitt absoluta favorit par i alla tv-serier inräknade. Skulle kunna skriva en uppsats om varför de är världens bästa men försöker hålla det relativt kort här, ni ska ju orkar läsa. Det jag gillar mest med Eclare är att de verkligen kompletterar varandra så bra. Har inte direkt en felfri relation men på många sett gör det den nästan perfekt. Är kanske ett plus att jag också är jättekär i Eli så feel ya Clare.

2. Emma & Sean
Emma och Sean är till en början ett ganska klassikt par. Goodie goodie (hon) blir kär i den ultimata bad boyen (han). Vi har hört den förut men det är något som gör att jag blir så tagen av deras relation. De är verkligen gjorda för varandra.

3. Holly J & Declan
Enda Degrassi-paret som skulle kunna slängas in i Gossip girl utan att de skulle kännas konstigt. Dels då eftersom Declan är från New york plus inte direkt fattig. De var perfekta tillsammans.

4. Tristan & Miles
Enda paret på min lista som också ingick i Degrassi: next class men presenterades i serien innan dess. Jag har alltid gillat dem tillsammans jättemycket. De är egentligen väldigt olika men utgör en bra mix och blir till slut bättre människor på grund av varandra.

5. Liberty & JT
Det här är väl egentligen det enda slow burn paret i Degrassi, eller glömmer jag något? Gillade dem jättemycket tillsammans alla fall och är jättegulligt när de sedan blir tillsammans.

6. Manny & Jay
För mig personligen så var Jay och Manny ett väldigt otippat par men som när de väl blev tillsammans kändes så rätt för varandra.

7. Paige & Spinner
Jag gillade aldrig Spinner speciellt mycket som karaktär men han är väldigt nödvändig. Otroligt realistisk, alla har gått i samma klass som en Spinner om man inte är en själv. Paige gick från ett mje till världens finaste människa ungefär. Tillsammans var de nästan perfekta!

8. Jenna & KC
Ett par jag tror man antingen älskar eller inte gillar alls. Jag gillade dem jättemycket alla fall från start.

9. Fiona & Imogen
Olika, egentligen ganska omaka som kompletterar varandra och utgör en otroligt fin relation.

10. Darcy & Peter
Förväntade mig inte att gilla Darcy & Peter så mycket som jag till slut gjorde med tanke på hur deras relation börjar men den utvecklas till något fint samtidigt som Peter’s karaktärsutveckling verkligen blev något att hänga i granen.

Continue Reading

Degrassi: next class – säsong 4

Handling: fjärde säsongen följer sista års-eleverna under deras sista termin i high school
Betyg: 8/10

För två år sedan var det nästintill slutet på en era för Degrassi. I år är det också dags att ta farväl av karaktärer som varit i the Degrassi-universe i så många år vilket alltid känns lite jobbigt. Jag kommer helt klart ha svårast att anpassa mig med att Miles inte kommer att dyka upp på min Degrassi-skärm nästa år men de andra är jag helt okej med att släppa taget om även fast det såklart kommer att kännas tomt utan dem. Säsongen utspelar sig under sista års-elevernas sista termin i Degrassi så några månader efter att förra säsongen slutade skulle jag gissa. Jag gillade verkligen fjärde säsongen (eller s18, hur man vill se på det) och tyckte verkligen att säsongen bjöd på en drös med viktiga storylines.

Jag uppskattar verkligen hela Tristans historia och att serien verkligen vågar berätta det hela på det sättet. Det känns realistiskt att åtminstone en person blev sådär pass skadad efter bussolyckan men det är något jag tror att väldigt många andra serier skulle välja att ignorera. Jag gillar själva processen att det tar tid för honom att återhämta sig och att det är mycket möjligt att han aldrig någonsin riktigt kommer att kunna gå tillbaka till det liv han hade innan, att han aldrig kommer återhämta sig helt. Jag tyckte också att Miles var så himla fin mot honom, väldigt stöttande och verkligen där. Har alltid älskat Miles men han har många gånger varit ett svin och egentligen främst mot Tris så därför är det så otroligt fint att se att han verkligen växt som människa och börjat acceptera vem han är. Jag förstår deras beslut om att göra slut även fast jag gillar dem tillsammans så kändes det som rätt beslut just nu. Det kändes fortfarande som att deras förhållande var ganska hoppfullt, tror de absolut kan hitta tillbaka till varandra i framtiden men att det var rätt val att låta Miles följa sin dröm med hela skrivandet just nu. Jag är lite förvirrad över att Miles kom ut som bisexuell, han har ju alltid pratat om att han blir kär i personen och inte könet, är man inte pan då? IDK. Jag älskade att Yael fick en egen storyline den här säsongen. Innan har hon väl mest varit en karaktär som varit där på grund av Hunter men nu fick hon verkligen stå på sina egna ben. Hon är en karaktär jag varit ganska osäker på innan, kändes nästan som en tråkigare variant av Clare men nu när hon fick sin egen historia att berätta så gillar jag henne verkligen. Det var nästan mer som att Hunter var bakom henne nu vilket till handlingen kändes som ett bra drag att köra på. Älskar btw Lola och Yaels vänskap, den känns på sätt och vis lite oväntad men är verkligen så fin. Känns som Lola verkligen har växt upp som karaktär, hon kändes så mogen under hela säsongen. Tror hon kan vara den som pratar vett i Hunter nästa säsong även fast jag såklart verkligen förstår varför han blir osäker i hela situationen mellan honom och Yael.

Hela handlingen kring terrorist-dådet kändes väldigt relevant och kunde nästan inte tagits upp vid ett bättre tillfälle än nu. Hela uppbyggnaden på det kändes också trovärdig  – hur Gooldie hanterar det som kvinnlig muslim och hela grejen med att alla var så nojiga kring Saad trotts att han verkligen aldrig hade gjort något fel. Shay var lika jobbig som vanligt, orkar knappt ens kommentera mer än att jag tyckte att hela hennes storyline var patetisk vilket allt är när det handlar om henne #sorrynotsorry. Skönt att de inte ignorerade Mayas depression den här säsongen även fast hon såklart verkade må bättre nu än i förra säsongen. Kul att Craig kom in och gästspelade och skulle såklart ha ett djupt samtal med henne. Älskar btw varje sekund när old-degrassier gästar serien och hoppas på ännu fler i framtida säsonger 😀 Kul att Zig och Maya verkade hitta tillbaka till varandra även om det var tufft att ta sig dit pga Esme som förövrigt verkar helt galen. Jag antar att hon kommer att vara med i nästa säsong vilket ska bli intressant att se med tanke på hur saker och ting slutade för henne den här säsongen. Sammanfattningsvis så var detta en väldigt bra säsong med många viktiga storylines. Även ett mycket bra avslut för sista-års-karaktärerna. Det känns som att avgåns-klassen nästa år kommer vara jätteliten så jag antar att ganska många nya karaktärer kommer att presenteras samtidigt.

Jag vill också bara tipsa om att kolla in ”On the Red Couch”-intervjuerna på Degrassis youtube kanal. Då intervjuar Adamo Ruggiero (som spelar karaktären Marco s2-s7) skådespelarna som inte kommer att vara med nästa säsong. Väldigt bra diskussioner, känns som Adamo har bra kemi med nästan alla han pratar med så stort tips!

Continue Reading