Bok: Autoboyography

Förra veckan läste jag för mig årets bästa bok som nu blivit en av mina favoritböcker någonsin. Boken är ’Autoboyography’ och är skriven av författar duon Christina Hobbs och Lauren Billings som när de skriver böcker tillsammans kallar sig för Christina Lauren.

Boken följer Tanner en 18-årig bisexuell kille som för tre år sedan flyttade till Utah från California på grund av att hans mamma fått ett jobb där. Då det bor mycket mormoner där och är därför är en väldigt kristen stat så blir han i stort sätt tvungen att gå in i garderoben igen för sin egen säkerhet. Hans mamma är själv uppväxt mormon men har som vuxen valt att gå ur religionen och har därför heller ingen kontakt med sin släkt. Då halva min egna släkt är med i en viss religion så fanns det ju en del grejer att koppla till här om man säger så även om det handlar om olika religioner så kunde jag ändå känna igen många detaljer. Är ju som ni vet ganska anti religion överlag och det är min anledning till varför. Även om exempelvis Svenska kyrkan väl antagligen har ett bättre tankesätt, osv. så kommer jag aldrig direkt förstå hur man kan vara troende år 2018. 


And whenever I look over at him and he meet my eyes, I try to say See? It could be like this. It could be like this every day. 
But then I see his own words pushed back to me, high and tight in his thoughts: It could. But I’d lose everything I know and everyone I have.


Boken följer sedan Tanner när hans bästa vän övertalar honom att han gå på en skrivarkurs i deras skola tillsammans med henne. Kursen går ut på att de på fyra månader ska skriva en bok och om den är tillräckligt bra även få den utgiven. På skrivarkursen agerar också Sebastian som en extra lärare. Han gick själv kursen året innan och håller nu på att få sin bok utgiven samtidigt som han är en hjälpande hand för kursens lärare för att hjälpa eleverna om de kör fast i sitt skrivande. Sebastian blir därför ett stöd i Tanners skrivprocess vilket kommer leda till att Tanner faller för honom. Problemet är såklart bara, även om Sebastian också skulle få känslor för Tanner (det får han) så kommer han från en religiös familj (& även själv är troende) som inte skulle acceptera att kärlek är annat än enbart mellan man och kvinna.

Den här boken är så fantastiskt och verkligen en bok alla borde läsa. Otroligt välskriven och med väldigt bra karaktärer. Läste tyvärr ut den jättefort (gick inte att sluta läsa) vilket är den enda negativa aspekten med hela boken. Mitt hjärta mådde bra, jag log mig igenom så många delar av boken och andra grät jag mig igenom. Jag läser verkligen aldrig om böcker men denna är jag helt övertygad om att jag kommer att vilja läsa igen. Läs den, läs den, läs den !!! Finns att köpa i fysisk from, som e-bok och finns även som ljudbok om ni har storytel om ni föredrar att lyssna.

Betyg: 5/5 

kommentera

bokrecension: pratar så fort jag kan


Jag fick Pratar så fort jag kan som ett recensionsexemplar från lind & co (TACK!) men det är en bok jag velat läsa sedan innan den ens hade publicerats så jag blev jätteglad när jag såg att den låg i min brevlåda. Pratar så fort jag kan är en självbiografi skriven av skådespelaren Lauren Graham mest känd från serien Gilmore girls vilket som nog de flesta vet är en av mina absoluta favorit serier. Boken finns att köpa hääär (adlink).

Handling: En självbiografi skriven av skådespelaren Lauren Graham mest känd för att ha spelat Lorelai Gilmore i serien Gilmor girls under 7 säsonger. I boken berättar hon bla. om sin uppväxt, sitt yrkesliv och sina många år som singel.
Betyg: ★★★★

Det här är som sagt en bok jag velat läsa riktigt länge så jag var pepp när jag äntligen fick chansen att göra det. Min relation till Lauren Graham sträcker bak ungefär 8,5 år så det går lugnt att säga att det är en stadig och fin relation. Hon är en av de där skådespelarna som jag tycker verkar så himla rolig och underbar även som människa plus att jag nästan alltid älskar hennes roller i tv-serier och filmer. Hon ger samma intryck av det i sin bok när hon skriver med en sådan värme och humor så det är nästan helt omöjligt att inte älska människan. Lauren känns allmänt väldigt lik Lorelai och jag vet att hon nämnt så många gånger tidigare att hon tyckte att rollen kändes så rätt, att det för henne skulle kännas konstigt om någon annan hade fått just den rollen så jag antar att det make sense att det på något sett känns så rätt för mig som läsare (& tittare) också.

Jag tyckte att alla olika delar var bra och hela boken var bra uppdelad. Visste i princip ingenting om hennes uppväxt eller hur hon fick intresse för skådespelet så själva den biten var väl egentligen mest intressant för mig att läsa. Eftersom jag älskar både Gilmore girls och Parenthood så älskade jag såklart att läsa lite mer ingående om hennes jobb med de serierna men lite mer av en mysfaktor då det tyvärr inte gick speciellt mycket djupare än vad jag redan hört henne prata om förut i intervjuer och dylikt. Det känns så skönt att också älska Parenthood så pass mycket som jag gör efter att ha läst den här boken. Låter ungefär som världens bästa skådespelarjobb möjligt både på grund av alla människor inblandade i serien men också att hela processen av att göra serien verkade så hälsosam (ni fattar om ni har läst boken). Det är så mycket fina ord skrivna om Gilmore girls också såklart men att det alltid var stressigare där (längre arbetsdagar, mer manus, osv.) har jag vetat om sedan tidigare. Älskade alla fall boken men jag kände på hela tonen att man nog måste ha någon form av relation till henne för att kunna uppskatta bokens helhet. Sedan hade jag hoppats att vissa delar skulle vara något mer personligare. Gå lite djupare in liksom för hela boken skrapar mest bara lite på ytan hela tiden så det är väl ända klaget jag kan komma med. Helheten är jättebra och det är såklart en bok jag rekommenderar till alla som älskar Gilmore girls.

kommentera