Kalifat: säsong 1

Handling: Det är 2015 och den svenska polisen Fatima får ett samtal om att en terrorattack planeras att äga rum i Stockholm. Samtidigt börjar 15-åriga Sulle intressera sig allt mer för den muslimska världen.
Betyg: 5/5

För några dagar sedan så bestämde jag mig för att se Kalifat, någon månad efter att många redan hade sett serien men det funkade bra ändå. Jag trodde inte att det här skulle vara en serie för mig men jag hade fel för det var snarare en serie som passade mig helt perfekt då vi både bjuds på bra drama och en spännande handling. Skaparen till serien är Wilhelm Behrman som ligger bakom bl.a. innan vi dör. Han fick iden om Kalifat i början av 2015 när nyheten spreds om att tre tonårstjejer från Storbritannien var väg till IS-staden Raqqah. De hade då även fångats på kamera på en flygplats i London. Ett tung ämne förstås men antagligen var det därför som serien lyckades så bra för vad känslosam den är. Inte konstigt förstås eftersom det vi får följa tyvärr är sådant som händer på riktigt.

Kort så kan man beskriva att serien följer fem tjejer vars liv flätas samman. Vi får följa polisen Fatima som får ett samtal om en framtida terrorattack. Samtalet kommer från Pervin, en kvinna som är fast nere i Raqqah tillsammans med sin man som har anslutit sig till IS. Vi får också följa tonåringen Sulle som vill bli tagen på allvar vilket hon blir av elevassisten Ibbe. Förutom att vara elevassisten så är Ibbe också IS-rekryterare så när Sulle visar ett större intresse för islam så börjar han sakta med säkert manipulera henne eftersom han såklart har en dold agenda. Med sig får han också Sulle’s bästa kompis Kerima samt hennes lilla syster Lisha.

Det som gör Kalifat till en nästintill perfekt serie för mig är för allt verkligen sitter. Manuset känns välskrivet, regin är fantastisk och skådespelarna är helt otroliga. Jag gillar överlag svenska serier även fast kvaliten såklart kan skifta en aning beroende på serie men Kalifat är den bästa svensk producerade serien jag har sett på riktigt länge. Serien funkar som en mini-serie men det finns samtidigt fortfarande också mycket kvar att berätta så jag hoppas någonstans att det blir en ytterligare säsong även fast det skulle vara okej om det inte blir så.

Värt att nämnas kan kanske vara att min favoritkaraktär helt överläget var Sulle’s pappa. Fantastisk person som bara ville att hans barn skulle må bra men som ändå fick lida en hel del. SCENEN NÄR HAN OCH CALLE ÅKER TILL GRÄNSEN! Grät ihjäl. Det är så kul att de nordiska serierna verkligen har börjar steppa upp ordentligt under de senaste åren så jag ser framemot vad komma skall.

You may also like

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.