Friday night light: säsong 3

Handling: Vi får fortsätta följa fotbollscoachen Eric Taylor, hans familj och spelarna i hans lag –  på och utanför planen. Nu när många av karaktärerna går sista året på high school och måste börja förbereda sig för College.
Betyg: 7/10

Åh, vad jag önskar att jag skulle gilla FNL serien mer än vad jag gör, bli mer engagerad i allting. Så mycket potential, så mycket att uppskatta, så fina karaktärer och så realistisk ton. Det är en bra serie, jag skulle kunna göra ett långt inlägg om vad det är som är bra och varför just de detaljerna är bra för jag ser ju att det är bra det är mer att jag inte orkar bry mig om det. Åh, vad jag önskar att jag skulle bry mig om om fotbolls aspekten i det hela, jag försökte verka intresserad i början och det gick helt okej men nu börjar jag verkligen inse att jag inte kan tvinga fram mitt fotbolls intresse om det inte finns där. Åh FNL, så många par som har potential men som på något vänster ändå inte blir tillräckligt intressanta i mina ögon.  Det här var mitt klag så nu tänkte jag skriva lite om vad jag faktiskt tyckte om med säsongen för ja, de bitarna finns självklart.

Jag gillade främst Jasons handling (även fast han bara var med i första halvan av säsongen), tycker han börjar få vad han förtjänar i livet. En tuff väg att gå efter sin olycka men han har tagit sig upp i dessa tre säsonger vilket i synnerhet visas i den här säsongen. Själva grejen att det inte heller är perfekt, att han misslyckas med mycket fortfarande men försöker hela tiden ta sig framåt känns väldigt fint att se. Att han valde att lämna Texas kändes som ett verklighetstroget val för hela hans situation men också för att verkligen kunna utvecklas ytterligare som människa och såklart även i sin karriär. Jag hoppas att han alla fall gästar i något avsnitt längre fram i serien så man kan få veta vart han tagit sig i livet efter något år eller så. Hela grejen med JD och hans hans pappa tyckte jag var så otroligt jobbig att se. Att man inte förstår att det inte är ett okej att vara sådär pushig mot sitt eget barn kommer jag aldrig att förstå mig på och sedan när det gick överstyr och han slog till honom, AJJ vad jobbigt det var att se. Det var dock en bra storyline som kändes väldigt nödvändig kanske i synnerhet till en sådan här typ av serie. Så även fast jag saknar visst engagemang för vissa detaljer i FNL så finns det andra delar som jag tycker är väldigt bra så överlag en bra säsong. Bara jag som förresten skulle dö av att ha the Taylor’s som svärföräldrar? tur för Julie att hon alla fall råkade bli kär i den mest väluppfostrade personen i hela området. Det skulle nästan vara kul att se hur de skulle bete sig om hon dejtade någon annan, någon som liksom var mer som en 17/18-åring är, gärna någon som skulle kännas lite trubbel.  Matt känns överlag lite vuxnare av rimliga orsaker och kan nog därför också kommunicera lite bättre och inte ta allt de säger så personligt.

You may also like

10 kommentarer

    1. Jag är verkligen ingen sportmänniska heller men man måste absolut inte vara det 🙂 den har fokus på mycket annat också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *