Ebba och Didrik (1990)

Förra veckan när jag var hemma hos Emma så bestämde vi oss för att titta på Ebba och Didrik som finns att se på Öppet arkiv. Jag är uppväxt med serien och hade som barn ett fint exemplar på Vhs som jag tittade på ett antal gånger genom åren. Nu (innan förra veckan) var det dock nog mer än tio år sedan som jag såg serien så jag förväntade mig i stort sett bara en nostalgi-titt och trodde att kvalitén skulle vara sämre än vad den sedan visade sig att vara.

Ebba och Didrik följer två syskon, nio och tolv år gamla som lever i ett litet samhälle i en typisk medelklassfamilj nära vattnet. Vi får följa dem under en sommar.

Man får parallellt följa två handlingar. Didrik, en lugn 12-åring som beter sig väldigt moget för sin ålder. Både i hur han pratar och allmänt hur han är så känns han snarare som en som går i gymnasiet än en som precis började högstadiet. Ebba känns däremot som en typisk nio-åring med odiagnostiserad adhd. Hon skriker väldigt mycket, är rätt ohyfsad och ända gångerna hon är lugn är tillsammans med hennes bästa vän Philip. Philp (som spelas av Malik Bendjelloul, som ligger bakom dokumentären Searching for Sugar Man) är tveklöst seriens bästa karaktär. Jag vet inte riktigt om man insåg hur bra hans karaktär är när man såg detta som barn, eller jag tror inte jag gjorde det alla fall. Han är både väldigt gullig i sin personlighet och oväntat rolig. Jag märkte genom serien att tonen på många sätt är ganska så vuxen. Alltså det är såklart en serie som kan ses av hela familjen men det är mycket i handlingen som jag tror att jag förstår och uppskattar mer nu när jag är vuxen än vad jag gjorde när jag var barn. Detta gjorde också att man märker att manuset är otroligt välskrivet och serien är inte en nostalgi-titt utan den är fantastiskt väldigt välgjord och bra. Helt ärligt bland det bästa svensk producerade som jag har sett.


Kan Fredrik Regn vara den jobbigaste pappa-karaktären någonsin? Troligtvis.

Eftersom Didrik är väldigt mogen för sin ändå unga ålder så gör det lite att han inte direkt passar in bland sina jämnåriga klasskompisar. Han har Tova som är hans väldigt efterhängsna klasskompis som har känslor för honom men det är väldigt uppenbart att han inte känner likadant. Han visar också tydligt att han inte är intresserad alls och att hon inte fattar hinten är egentligen lite märkligt. Förutom Tova så umgås han inte direkt med någon jämnårig men verkar inte direkt känna sig ensam utan mer att han inte bryr sig. Under sommaren börjar han av en slump prata med den elva år äldre Yrla (Yrla, Yrla, virvelflicka) och de skapar en vänskap som ibland känns lite väl intim eftersom det ändå är en rätt stor åldersskillnad mellan dem. Hon är ibland skrämmande flörtig men ändå på en nivå som känns som att hon inte går över gränsen. Jag menar hon skulle aldrig kyssa honom men det är ändå ett så märkligt beteende att umgås sådär intensivt med en som är tolv år gammal. Även om han i sitt beteende känns lite äldre så är han fortfarande ett barn. Lite kul att Johan Widerberg (som spelar Didrik) fem år senare spelar en 15-åring som har en relation med sin lärare (Lust och fägring stor).

Med Ebba känns det som att trotts att hon är rätt säker i sig själv så söker hon ändå någon form av bekräftelse. Egentligen räcker vänskapen med Philip men blir den lite rubbad så blir hon automatiskt lite osäker och det är väl lite det som händer. När hennes relation med Philip blir lite osäker så får hon chansen att träffa Mårten. Han bor ett dyrt hus med en pratande dator, det är kul i början men är det mer värt än att bara försöka reparera relationen med Philip? Mårten är en klassisk karaktär som jag minns så tydligt från när jag var barn. Han spelas av Michael Lindgren som fortfarande är känd från bl.a. Grotesco.


Vi alla kommer väl ihåg Mårten?

Suzanne Reuter spelar förresten mamman i serien. Hon har spelat en hel del mammor genom åren om man säger så men passar bra i den rollen. Det är också en karaktär med som beter sig rätt maniskt och skriker gärna ut sitt namn utan anledning – han är en rätt kul karaktär som egentligen har väldigt lite med handlingen att göra. Gillar Ebba och Didriks syskonrelation också för den känns så realistisk. Sättet de bråkade på var verkligen igenkännande. Sammanfattningsvis så blev jag positivt överraskad över hur bra serien är att se som vuxen, finns mer att uppskatta och man förstår den på ett annat sätt nu. Bra karaktärer och ett väldigt fint manus. En av de bästa svenska serierna som har producerats. För mig är det här en fullpott, vet inte vad som skulle kunna ha gjort serien bättre. Betyg: 

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.