Atypical: säsong 2


Handling: en 18-åring som har autism och går sista året i high school försöker leva sitt liv mer självständigt.
Betyg

Åh vad jag älskar Atypical! Den beskriver min seriesmak väldigt bra – familjefokuset, finns åtminstone ett par att shippa, bra karaktärer, har scener där jag gråter ihjäl men har ibland också scener som är roliga och dessutom perfekt längd på avsnitten. Jag tyckte om första säsongen väldigt mycket men jag tror nästan att andra säsongen ändå lyckades snäppet bättre. När serien hade premiär förra året så var den en av de där få serierna som för mig var så självklar innan ens en trailer hade släppts, visste att jag skulle gilla den och det gjorde jag som tur var också. Första säsongen var ju mycket av en instruktion till att vi får följa en karaktär med autism och serien handlar såklart fortfarande mycket om det och kommer alltid att göra men det kändes som att den här säsongen fokuserade mycket mer på Sams självständighet och att han nu bestämt sig för att han vill börja på college. Alltså att fokuset var mer på Sam som karaktär och vem han är, inte bara för sin diagnos. Sedan att han lever med autismen och att den i viss utsträckning verkligen påverkar hans vardag och alltid kommer att göra, så är det såklart. Enda grejen jag ibland kan störa mig på i serien är hur hans mamma har en tidens att prata över honom vilket är så dumt. Det är svårt att utvecklas till en självständig individ om man har någon vid ens sida som inte riktigt tror på en. Sam är ju på många sätt ganska normal – han klarar av att gå i skolan normalt och han har ett jobb. Absolut att han har svårigheter med vissa detaljer och då främst kanske att han ibland kan ha svårt att veta hur han ska agera socialt men att hon behandlar honom så hjälper inte, han utvecklas inte av det.

Säsongen var väldigt känslomässig och fin, grät två gånger. Under säsongen är det ett relativt stort fokus på allting efter att de kommit ut att Elsa varit otrogen. Doug vet inte om han någonsin helt kommer att kunna förlåta hennes svek och hela läget känns ganska oklart där ett tag. Med Casey är det fokuserat på hennes förändring i livet när hon börjar på privatskola. Älskade inte riktigt utvecklingen i Caseys handling som utvecklades till något som jag annars är väldigt öppen för men just där och då kändes det fel. Annars då? fick en gång en gråtattack för att jag insåg vilken fin karaktär Zahid är. Säsongen i helhet var jättebra och jag hoppas verkligen att det snart blir bekräftat för en tredje säsong.

You may also like

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.