friday night light: säsong 4


Handling: Fjärde säsongen följer ett nytt fotbollslag efter att Eric Taylor blivit tvungen att bli coach på en annan skola.
Betyg: 7/10

Jag var orolig över hur fjärde säsongen av FNL skulle kännas då de flesta av original-karaktärerna inte längre var kvar. De flesta hade alltså vid de här laget lämnat Dillon för College och fokuset låg på de få som var kvar samt en hög med helt nya karaktärer. Jag var förvånad hur enkelt det var att komma in i allting trotts detta och bekanta sig med så många nya karaktärer. Det var till fördel att bla. Matt och Tim var kvar och fick berätta det som fanns kvar att berätta av deras historia. Jag uppskattade mixen av detta och det gjorde att det blev enklare att sedan ta in alla nya karaktärer samtidigt. Säsongen i sig var bra, verken bättre eller sämre än tidigare säsonger  och höll sig på en jämn nivå säsongen igenom. Det är egentligen bra att serien är stabil men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt, de är inte riktigt det jag söker när jag verkligen vill ge mig in i en serie men man måste väl ta sig igenom dessa halvbra projekt för att verkligen hitta guldkornen antar jag.

Av de nya karaktärerna så gillade jag Luke mest, mest för att han kändes som en mini-Matt samtidigt som de egentligen inte alls är lika som personer men det var ändå något där. På tal om Matt så tyckte jag att hans avslut kändes så slarvigt skrivet även fast han kom tillbaka och lär antagligen vara med lite i sista säsongen så tyckte jag att de kunde skrivit ihop det på ett snyggare sett än att han i stort sett bara drog därifrån och lämnade allt och alla. Tims storyline tyckte jag var väldigt platt vilket inte var så kul att se när man vet att han kan bjuda på mer än det där. De nya karaktärerna var intressantare att följa egentligen vilket kanske var meningen med säsongen överlag att få ett lite bättre ljus på de nya och fräscha karaktärerna. Att få Tami flyttad tror jag kan vara smart inför nästa säsong så kan allt fokus ligga där och inte krig mellan olika skolor eller vad planen annars skulle behöva vara. Allt som allt en bra säsong, bra presentation av de nya karaktärerna samtidigt som många av de äldre fortfarande fick vara en del av det hela. Jag väntar fortfarande på den där wow-känslan inför den här serien men tror tyvärr att den aldrig riktigt kommer att komma.

kommentera

American Horror Story: säsong 1 (murder house)


Handling: American horror story är en antologi-skräckserie. Första säsongen följer en familj som flyttar från Boston till Los Angeles efter att mannen haft en affär.  Huset de flyttar in i är hemsökt av de som tidigare bott och dött i huset.
Betyg: 7/10

AHS är en serie som jag velat se länge, redan när säsong 2 rullade och fick bra kritik så var jag väldigt sugen på att se serien men sköt ändå upp det av olika anledningar och tänkte att det var en serie för ett senare tillfälle helt enkelt. Nu när 5/6 säsonger finns på Netflix reda för att bli tittade på så tänkte jag att det var en bra ide att pröva att äntligen kolla in serien och se om det är något för mig. Hemsökta hus som är första säsongens fokus är antagligen det som intresserar mig minst när det kommer till skräckfilmer men jag tyckte ändå att konceptet runt hela storyn kändes egen och lyckades därför sticka ut tillräckligt för att fånga mitt intresse och få mig att vilja titta vidare. Manuset kändes otroligt välgjort och skådespelet var imponerande bra ifrån samtliga skådespelare, även de som bara gästspelade i några avsnitt men såklart främst de som hade lite större roller, Jessica Lang var helt makalöst grym i hennes roll så det ska bli spännande att se henne även i framtida roller i serien. Sedan fastnade jag väldigt mycket för Evan Peters, inte alls bekant med honom som skådespelare innan AHS så det ska bli spännande och se om han även kan leverera i de andra säsongerna.

Jag gillade överlag seriens ton väldigt mycket vilket jag hoppas håller i sig eller kanske till och med utvidgas längre fram i serien. Har ni inte sett American horror story men vet med er att ni brukar gilla kvalitetsmässig skräck är den här serien ett måste. Mina förväntningar inför andra säsongen är hög då säsongens tema är något som jag tycker är mycket intressantare än hemsökta hus då de nämligen utspelar sig på ett mentalsjukhus, tror det kommer att bli spännande men mer om det snart 😀

kommentera

Westworld: säsong 1


Handling: I en Western inriktad temapark med AI-robotar som ser ut som riktiga människor får de mänskliga besökarna besöka parken utan regler men problem uppstår när robotarna går ifrån vad som är förutbestämt och börjar ifrågasätta sin existens.
Betyg: 8/10

Westworld är en storsatsning för HBO och hade premiär med sin första säsong förra hösten som direkt blev en stor succé. Dels för det fantastiska manuset, imponerade bra skådespel och såklart även de fantastiska miljöerna, det syns att serien inte är billig att producera vilket i detta fall är en väldigt stor fördel. Serien utspelar sig alltså i en western inriktad temapark i en inte allt för belägen framtid där AI-robotar lever och som människor får besöka utan några regler alls. I säsongen får vi följa några av robotarna, besökare och de som jobbar med parken. Jag föredrog nästan att följa handlingen på labbet även fast allt vi får följa blir otroligt intressant och spännande när serien verkligen börjat komma igång och sedan kopplas alla storylines ihop väldigt bra i slutet. Anthony Hopkins i rollen som skaparen till hela parken var perfekt. Han spelar lite den rollen han alltid spelar bäst, ond med andra ord men samtidigt ändå mänsklig. En annan skådespelare som jag verkligen fastnade för som jag inte sett tidigare var Jeffrey Wrigh som spelar karaktären  Bernard, en programmerare som jobbar på labbet tillsammans med bla. Hopkins karaktär. Thandie Newton som spelar karaktären Maeve var också lysande i sin insats.

Slutet var väldigt spännande och samtidigt som jag verkligen vill se mer direkt så uppklarades alla fall de största lösa trådarna vilket är skönt eftersom den nya säsongen inte har premiär fören våren 2018 så det är fortfarande en ganska lång väntan. Jag tror verkligen att Westworld kan bli en ny hit-serie som bla. Game of thornes är idag. Potentialen finns där och det är ett faktum som inte riktigt går att se förbi så jag hoppas faktiskt att jag har rätt i den frågan då jag tror att även andra säsongen kommer att bli riktigt spännande att följa. Vad tyckte ni om första säsongen?

kommentera

Friday night light: säsong 3

Handling: Vi får fortsätta följa fotbollscoachen Eric Taylor, hans familj och spelarna i hans lag –  på och utanför planen. Nu när många av karaktärerna går sista året på high school och måste börja förbereda sig för College.
Betyg: 7/10

Åh, vad jag önskar att jag skulle gilla FNL serien mer än vad jag gör, bli mer engagerad i allting. Så mycket potential, så mycket att uppskatta, så fina karaktärer och så realistisk ton. Det är en bra serie, jag skulle kunna göra ett långt inlägg om vad det är som är bra och varför just de detaljerna är bra för jag ser ju att det är bra det är mer att jag inte orkar bry mig om det. Åh, vad jag önskar att jag skulle bry mig om om fotbolls aspekten i det hela, jag försökte verka intresserad i början och det gick helt okej men nu börjar jag verkligen inse att jag inte kan tvinga fram mitt fotbolls intresse om det inte finns där. Åh FNL, så många par som har potential men som på något vänster ändå inte blir tillräckligt intressanta i mina ögon.  Det här var mitt klag så nu tänkte jag skriva lite om vad jag faktiskt tyckte om med säsongen för ja, de bitarna finns självklart.

Jag gillade främst Jasons handling (även fast han bara var med i första halvan av säsongen), tycker han börjar få vad han förtjänar i livet. En tuff väg att gå efter sin olycka men han har tagit sig upp i dessa tre säsonger vilket i synnerhet visas i den här säsongen. Själva grejen att det inte heller är perfekt, att han misslyckas med mycket fortfarande men försöker hela tiden ta sig framåt känns väldigt fint att se. Att han valde att lämna Texas kändes som ett verklighetstroget val för hela hans situation men också för att verkligen kunna utvecklas ytterligare som människa och såklart även i sin karriär. Jag hoppas att han alla fall gästar i något avsnitt längre fram i serien så man kan få veta vart han tagit sig i livet efter något år eller så. Hela grejen med JD och hans hans pappa tyckte jag var så otroligt jobbig att se. Att man inte förstår att det inte är ett okej att vara sådär pushig mot sitt eget barn kommer jag aldrig att förstå mig på och sedan när det gick överstyr och han slog till honom, AJJ vad jobbigt det var att se. Det var dock en bra storyline som kändes väldigt nödvändig kanske i synnerhet till en sådan här typ av serie. Så även fast jag saknar visst engagemang för vissa detaljer i FNL så finns det andra delar som jag tycker är väldigt bra så överlag en bra säsong. Bara jag som förresten skulle dö av att ha the Taylor’s som svärföräldrar? tur för Julie att hon alla fall råkade bli kär i den mest väluppfostrade personen i hela området. Det skulle nästan vara kul att se hur de skulle bete sig om hon dejtade någon annan, någon som liksom var mer som en 17/18-åring är, gärna någon som skulle kännas lite trubbel.  Matt känns överlag lite vuxnare av rimliga orsaker och kan nog därför också kommunicera lite bättre och inte ta allt de säger så personligt.

kommentera

Arrested development: säsong 4

Handling: fjärde säsongen följer återigen familjen Bluth och vad som har hänt sedan sist. Fokuset för säsongen är bla. Lucille’s rättegång.
Betyg: 8/10

Innan vågen med att ”plocka upp en flera år död serie” blev populärt så gjorde Netflix detta med Arrested development. Efter att sänt sitt sista avsnitt sju år tidigare så fick kult-komedin alltså liv igen. Grejen med serier som kommer tillbaka från de döda är att det kan antingen bli ganska bra eller nästan total katastrof så nervositet innan man väljer att trycka på play finns absolut där. Jag hade låga förväntningar av den fjärde säsongen eftersom jag hört att många sågat den (dock bra metascore) men tyckte ändå att det skulle bli spännande att se om det gick att få samma känsla med sju års uppehåll men jag blev faktiskt positivt överraskad av resultatet. Säsongen var ganska medioker i början och inte alls sådär hysteriskt rolig som jag tyckt att de tidigare säsongerna varit men tog sig verkligen efter några avsnitt och levererade fram avsnitten med samma känsla och humor som jag minns från de tidigare säsongerna. Femte avsnittet var det första jag tyckte var väldigt bra och där jag verkligen kunde skratta högt för att det var roligt på samma sett som föregående säsonger har varit och resterande avsnitt efter detta var på samma nivå – roliga och bjöd på hög kvalité rakt igenom.

För en komedi så är den här serien fortfarande ett mästerverk vilket jag aldrig vanligtvis tycker om komediserier men AD sticker verkligen ut och visar upp något helt unikt. De har det alltså fortfarande sju år senare och skådespelarna hittade dessutom tillbaka bra till sina karaktärer. Kändes som det hade gått kortare tid helt klart – mycket kanske för att de inte ändrats sådär hysteriskt utseendemässigt (förutom Portia de Rossi, ser väldigt annorlunda ut). Det jag tyckte var lite sämre i säsongen överlag var att alla hade så skilda storylines, det var bara i något enstaka avsnitt som alla var samlade tillsammans och just de avsnitten kändes också lite bättre. Femte säsongen som har premiär någon gång under 2018 är lovad att karaktärerna kommer att ha mer skärmtid tillsammans så jag hoppas på det.

kommentera

Friday Night Lights: säsong 2

Handling: Vi får fortsätta följa fotbollscoachen Eric Taylor, hans familj och spelarna i hans lag och hur de hanterar livet på och utanför planen.
Betyg: 7/10

Andra säsongen av Friday Night Lights är lite mer dramatisk än vad första säsongen var och jag ska vara ärlig och säga att jag tyckte att första säsongen var aningen bättre och det är troligt att det har att göra med att dramaturgin lite tvingades fram mer än vad som nog egentligen är nödvändigt för just den här serien. När det kommer till dramaserier överlag så föredrar jag mer fokuset på realismen än att det måste vara så dramatiskt att det blir kaosartat för karaktärerna. Dock är serien fortfarande bra och den har något som ändå känns unikt och karaktärer som känns väldigt verklighetstrogna i mina ögon vilket kanske borde anses som en naturlig sak men serier funkar tyvärr väldigt sällan så. Det jag gillade med den här säsongen var att eftersom vi nu känner karaktärerna en aning så fick de också chansen till att växa som karaktärer, främst Tim och Landry i det här fallet som jag inte hade speciellt mycket att kommentera om förra säsongen. Tim har jag förstått att är en fan-favorit men efter första säsongen förstod jag inte riktigt varför, inte för att han verkar hemsk eller något sådant men han sa egentligen inte så mycket och jag hade svårt att bilda uppfattning om vem han verkligen var. Han är fortfarande samma typ av karaktär men efter att fått två säsonger så är det lättare att läsa av honom. Han påminner väldigt mycket om Sean Cameron från Degrassi (vilket är en karaktär jag gillar) hela stilen och sedan att båda bor med sina lite äldre storebröder också. Landry däremot var jag nästan i chock över att jag gillade så pass mycket som jag ändå gjorde, väldigt fin karaktär som känns otroligt underskattad.

Jag älskade inte fokuset på mordet men samtidigt drog det Landry och Tyra närmare varandra vilket jag tyckte om så plus minus noll ungefär. Julie kan få något pris i jobbig karaktär (nästan Marissa Cooper nivå), tyckte hon var så svinig mot Matt. Väldigt skönt att han vågade säga ifrån när han tyckte att hon hade behandlat honom dåligt. Någonstans vill jag ändå att de ska vara tillsammans men hon får kanske tagga ner på sin jobbighet lite innan det blir dags igen.

kommentera

Friends from college: säsong 1

Handling: Sex vänner som träffades på College återförenas när alla 20 år senare återigen bor i samma stad.
Betyg: 5/10

Jag hade ganska låga förväntningar inför den här serien och anledningen till att jag ändå valde att se den var för att det är en komedi, endast åtta avsnitt som är 30 minuter långa. Att lägga ner fyra timmar på en serie är inte så krävande, speciellt inte om man dessutom kan sprida ut det över flera dagar vilket jag gjorde. Jag blev ändå positivt överraskad av serien då den var helt okej – hade absolut sina stunder och bra skådespelare i samtliga roller. Problemet var att de hade valt att lägga onödigt mycket fokus på otrohet och inte heller på ett snyggt sett.  Det finns enligt mig en anledning när otrohet är helt okej, när jag liksom kan köpa det och förstå varför även om det i grunden såklart inte är okej oavsett. Den här enda gången – du råkar bli jättekär i någon annan. Såklart måste man inte agera på det, får man känslor för någon annan ska man kanske tänka innan man agerar men jag kan ändå förstå själva konceptet av det. I Friends from college är fallet inte detta utan det hela känns bara ganska slarvigt upplagt, de har en affär för att de är en ”kul grej” i stort sett och det känns inte så himla kul helt enkelt.

Förutom just detta så tyckte jag att det var en helt okej komediserie i brist på annat (eller vad man ska säga). Skönt att ha något avsnitt mellan de lite tyngre projekten. En bra mellan serie helt enkelt (som när man kollar på en romantisk komedifilm ungefär), inte så ansträngande och som sagt många riktigt bra skådespelare i rollerna. Rekommenderar jag er att se serien? nej, se något annat istället. Blir förvånad om det blir en säsong 2 men ändå helt okej.

kommentera

Friday Night Lights: säsong 1

Handling: Vi får följa en fotbollscoachen, hans familj och spelarna i hans lag – både på planen och i deras privatliv.
Betyg: 7/10

Friday night lights är en serie som varit på min ”att se någon gång”-lista i flera år. Jag vet inte hur många gånger jag sett det första avsnittet och tyckt att serien verkat bra men något har gjort att jag ändå alltid valt att skjuta upp serien till ett senare tillfälle. Det senare tillfället var egentligen inte nu heller, jag letade efter något helt annat men eftersom det ändå är en serie som jag velat se så länge så tänkte jag att jag kunde ge serien en ärlig chans denna gång så det gjorde jag. Jag anade att jag skulle gilla serien om jag verkligen kom in i den eftersom Jason Katmis (bla. Parenthood) varit executive producer på 71/76 avsnitt och jag har älskat hans tidigare serier/filmer så chansen att jag då även skulle gilla den här serien kändes stor.

Det som stoppat mig lite är själva sportfokuset eftersom jag inte är helt galen i att se folk jaga en boll på en plan så trodde jag någonstans att detta skulle få mig att inte riktigt älska det jag såg. Jag hade förstått att det skulle vara ett bredare fokus på själva sporten än vad det exempelvis är i One tree hill (& ja det är den enda andra sport-serien jag följt) men det fungerade bra. Jag kände mig någorlunda fokuserad på själva lagsports-delarna  eftersom det hela kopplas bra ihop med allt annat som föregår i deras liv utöver själva fotbollen. Serien överlag känns väldigt realistisk vilket jag älskar och tycker är viktigt när det kommer till just dramaserier men som egentligen ganska få serier lyckas med. Min favoritkaraktär blev nästan direkt Matt, höll sig även så under hela säsongen och det kommer krävas någon extrem karaktärsutveckling från annat håll för att faktiskt lyckas gå över honom där. Han är egentligen lite väl stabil i jämförelse med karaktärer som jag brukar fastna för så jag förväntar mig att han ska göra någon tabbe snart, hoppas inte på det dock – skulle vara skönt att faktiskt inte behöva stressa för en gångs skull. Jag ser framemot nästa säsong, eftersom jag nu redan känner karaktärerna någorlunda bra så tror jag att jag kommer att gilla nästa säsong ännu mer än denna.

kommentera

Breaking bad: säsong 4

Handling: Walters liv blir mer dramatiskt och farligare än någonsin.
Betyg: 6/10

Efter att förra säsongen av Breaking bad var ganska långtråkig så hade jag otroligt låga förväntningar inför seriens fjärde säsong. Säsongen var dock bättre än förväntat. Jag har fortfarande vissa problem med den här serien och tycker att den överlag är ganska överhypad samt att det är vissa detaljer jag verkligen kan störa mig på som är svårt att se förbi (nämnt dessa i mina tidigare recensioner så tänker inte bli tjatig här). Jag tycker dock att det finns mycket som också är bra med serien vilket den här säsongen fångade upp bättre än vad den innan lyckades med. Säsongen var överlag väldigt spännande och jag kände mig mycket mer engagerad än tidigare samt att karaktärsutvecklingarna verkligen lyste för många av karaktärerna under säsongen vilket alltid är fint att se.

Mitt stora problem med den här serien och varför det tagit mig över ett halvår att se fyra säsonger är för att jag verkligen hatar huvudkaraktären. Annars brukar ju serier lite bygga på att huvudkaraktärerna har brister (som vem som helst) men att man lite kan få förståelse för varför personen agerar på ett speciellt sett. I breakig bad får jag inte den förståelsen och jag tappar nästan hoppet på mänskligheten om det är någon som tycker att Walters agerande är okej. Han är bara enbart vidrig som människa och gör misstag efter misstag. Att inte alla lämnat honom vid det här laget är ett UNDER, det är jobbigt att ens titta. Det tråkiga är också att jag gillar många av de andra karaktärerna men han är så hemsk mot alla så att det nästan blir plågsamt i vilket fall som helst, ugh. Sammanfattningsvis så var fjärde säsongen spännande, kände mig också väldigt engagerad i handlingen men jag stör mig fortfarande på småsaker som är svåra att se förbi samt att mitt Walter-hat är helt omöjligt att se förbi. Säsongen som helhet därför helt okej, hade huvudrollen varit någon som jag faktiskt tyckt om så hade jag antagligen gillat serien betydligt mer än vad jag gör.

kommentera

Degrassi: next class – säsong 4

Handling: fjärde säsongen följer sista års-eleverna under deras sista termin i high school
Betyg: 8/10

För två år sedan var det nästintill slutet på en era för Degrassi. I år är det också dags att ta farväl av karaktärer som varit i the Degrassi-universe i så många år vilket alltid känns lite jobbigt. Jag kommer helt klart ha svårast att anpassa mig med att Miles inte kommer att dyka upp på min Degrassi-skärm nästa år men de andra är jag helt okej med att släppa taget om även fast det såklart kommer att kännas tomt utan dem. Säsongen utspelar sig under sista års-elevernas sista termin i Degrassi så några månader efter att förra säsongen slutade skulle jag gissa. Jag gillade verkligen fjärde säsongen (eller s18, hur man vill se på det) och tyckte verkligen att säsongen bjöd på en drös med viktiga storylines.

Jag uppskattar verkligen hela Tristans historia och att serien verkligen vågar berätta det hela på det sättet. Det känns realistiskt att åtminstone en person blev sådär pass skadad efter bussolyckan men det är något jag tror att väldigt många andra serier skulle välja att ignorera. Jag gillar själva processen att det tar tid för honom att återhämta sig och att det är mycket möjligt att han aldrig någonsin riktigt kommer att kunna gå tillbaka till det liv han hade innan, att han aldrig kommer återhämta sig helt. Jag tyckte också att Miles var så himla fin mot honom, väldigt stöttande och verkligen där. Har alltid älskat Miles men han har många gånger varit ett svin och egentligen främst mot Tris så därför är det så otroligt fint att se att han verkligen växt som människa och börjat acceptera vem han är. Jag förstår deras beslut om att göra slut även fast jag gillar dem tillsammans så kändes det som rätt beslut just nu. Det kändes fortfarande som att deras förhållande var ganska hoppfullt, tror de absolut kan hitta tillbaka till varandra i framtiden men att det var rätt val att låta Miles följa sin dröm med hela skrivandet just nu. Jag är lite förvirrad över att Miles kom ut som bisexuell, han har ju alltid pratat om att han blir kär i personen och inte könet, är man inte pan då? IDK. Jag älskade att Yael fick en egen storyline den här säsongen. Innan har hon väl mest varit en karaktär som varit där på grund av Hunter men nu fick hon verkligen stå på sina egna ben. Hon är en karaktär jag varit ganska osäker på innan, kändes nästan som en tråkigare variant av Clare men nu när hon fick sin egen historia att berätta så gillar jag henne verkligen. Det var nästan mer som att Hunter var bakom henne nu vilket till handlingen kändes som ett bra drag att köra på. Älskar btw Lola och Yaels vänskap, den känns på sätt och vis lite oväntad men är verkligen så fin. Känns som Lola verkligen har växt upp som karaktär, hon kändes så mogen under hela säsongen. Tror hon kan vara den som pratar vett i Hunter nästa säsong även fast jag såklart verkligen förstår varför han blir osäker i hela situationen mellan honom och Yael.

Hela handlingen kring terrorist-dådet kändes väldigt relevant och kunde nästan inte tagits upp vid ett bättre tillfälle än nu. Hela uppbyggnaden på det kändes också trovärdig  – hur Gooldie hanterar det som kvinnlig muslim och hela grejen med att alla var så nojiga kring Saad trotts att han verkligen aldrig hade gjort något fel. Shay var lika jobbig som vanligt, orkar knappt ens kommentera mer än att jag tyckte att hela hennes storyline var patetisk vilket allt är när det handlar om henne #sorrynotsorry. Skönt att de inte ignorerade Mayas depression den här säsongen även fast hon såklart verkade må bättre nu än i förra säsongen. Kul att Craig kom in och gästspelade och skulle såklart ha ett djupt samtal med henne. Älskar btw varje sekund när old-degrassier gästar serien och hoppas på ännu fler i framtida säsonger 😀 Kul att Zig och Maya verkade hitta tillbaka till varandra även om det var tufft att ta sig dit pga Esme som förövrigt verkar helt galen. Jag antar att hon kommer att vara med i nästa säsong vilket ska bli intressant att se med tanke på hur saker och ting slutade för henne den här säsongen. Sammanfattningsvis så var detta en väldigt bra säsong med många viktiga storylines. Även ett mycket bra avslut för sista-års-karaktärerna. Det känns som att avgåns-klassen nästa år kommer vara jätteliten så jag antar att ganska många nya karaktärer kommer att presenteras samtidigt.

Jag vill också bara tipsa om att kolla in ”On the Red Couch”-intervjuerna på Degrassis youtube kanal. Då intervjuar Adamo Ruggiero (som spelar karaktären Marco s2-s7) skådespelarna som inte kommer att vara med nästa säsong. Väldigt bra diskussioner, känns som Adamo har bra kemi med nästan alla han pratar med så stort tips!

kommentera