Druck: säsong 1

Handling: Första säsongen följer Hanna som står utan vänner och därför blivit väldigt beroende att hennes pojkvän.
Betyg: 3/5


Druck är en Tysk remake på Norska serien skam. Förutom Skam Italia, Skam Austin och nu Druck har jag svårt att se att jag kommer börja följa någon av de andra remakes’en (lol, hur säger / skriver man remake i plural ens?). Tyvärr är själva huvudhandlingen i första säsongen av Druck väldigt lik första säsongen av OG skam men man märket att säsongen verkligen är en ingång till fortsättningen där de i slutet av säsongen väljer att ändra på en hel del och jag tror därför att de framtida säsongerna har mycket potential till att bli riktigt bra. Hoppas därför på bra tittarsiffror så att serien kan byggas upp till något riktigt bra. 

Första säsongen följer Hanna som står utan vänner och därför blivit väldigt beroende att hennes pojkvän och hans bästa vän. Efter att tag blir hon dock vän med fyra andra tjejer när de blir de enda kvar när de frivilligt ställt upp med att hjälpa till att organisera en skolfest och får i uppgift att vara parkeringsvakter. Tjejgänget är helt okej bortsett från Kicki som på riktigt är världens värsta karaktär (detta från en som älskar Vilde) och med Mia som klart den bästa. Hon (Mia) är insparad av Nooras karaktär men skulle säga att det man fått se av henne så är de väldigt olika som personer och jag gillar det. Det är även henne vi kommer att få följa i säsong två och eftersom de la upp henne på ett helt annat sätt än vad jag hade förväntat mig så ska det verkligen bli intressant att se vad hennes säsong ens kommer att handla om. 

Kemin mellan Hanna och hennes pojkvän Jonas var väldigt bra, syntes att de var kära och för de mesta hade det bra. Hans karaktär var väldigt gullig också även om han ibland absolut hade scener där han kunde vara något otrevlig. Det bästa i hela säsongen var dock relationen mellan Jonas och Matteo. Den stack verkligen ut redan här i första säsongen och hela vänskapen var så gullig vilket såklart gör att jag har höga förväntningar inför någon framtida säsong som är mer fokuserad på dem (antagligen Matteo’s till att börja med).

Så första säsongen var överlag helt okej. Säsongen har dock delar som är väldigt bra också vilket gör att jag verkligen tror att fortsättningen av serien kan bli otroligt bra och ska såklart bli intressant att få följa allting. Säsong två har premiär med sitt första avsnitt 21 December (det är en Fredag). Intressant att vi då antagligen även kommer att få vara med å fira jul och nyår med karaktärerna eftersom serien sänds i realtid.

Kommentera

Elite: säsong 1


Handling: Tre ungdomar som känner varandra sedan tidigare från arbetarklass-familjer blir antagen till en privatskola. De blir snabbt misstänkta efter att ett mordfall inträffat där en i deras klass dött.
Betyg: 4/5

För två veckor sedan hade jag alltså inte sett en enda serie som inte var antingen skandinavisk eller engelskspråkig men nu har jag sett två serier. Efter Skam Italia och nu även Elite känner jag en sådan en sådan enorm stor kärlek till Europa. Elite är en Spansk serie som skulle kunna beskrivas nästan som en blandning mellan Gossip girl och How to get away with murder där första säsongen innehåller åtta avsnitt. Redan starten var bra vilket är extra viktigt när det kommer till en serie där man inte förstår språket och därför måste vara mycket mer uppmärksam på skärmen för att inte missa något. Det var spännande från första avsnittet samtidigt som serien verkligen bjuder på bra karaktärer och ship-vänliga par. Tempot blev också högre ju fler avsnitt som gick av säsongen vilket var väldigt uppskattat att se och många av karaktärerna växte också otroligt mycket i sina karaktärer vilket alltid är kul såklart.

Själva mordfallet var väldigt snyggt upplagt. Man får snabbt veta vem det är som har dött och det som är spännande blir alltså vägen dit och vem som gjort själva brottet. Slutet blev inte riktigt som jag trodde att det skulle bli vilket i sådana här serier är något väldigt positivt. Ser verkligen fram emot att få se en andra säsong vilket redan blivit bekräftat att ska bli av. Problemet med att se alla avsnitt på raken i stort sett (tittade under 2 dagar) är att det kommer dröja så länge tills vi får chansen att se mer eftersom andra säsongen inte lär ha premiär fören hösten 2019. Rekommenderar er verkligen att se Elite!

Kommentera

Skam Italia: säsong 1


Handling: Första säsongen av Skam Italia följer Eva och hennes kamp om att passa in och skaffa nya vänner.
Betyg: 4/5

Har varit väldigt tveksam till att följa någon av de andra skam variationerna eftersom Skam OG är en av mina favoritserier och har någonstans känts fel att göra det då de knappast skulle kunna leva upp till vad jag känner för OG serien. Bestämde mig dock för att se Skam Austin när serien hade premiär i våras och tyckte om den. Den andra så kallade remaken av skam som har fått ganska mycket uppmärksamhet och anses var den bästa är Skam Italia. Så efter långt övervägande bestämde jag mig för att titta. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte tyckte om första avsnittet speciellt mycket. Avsnittet i sig var inte dåligt men jag tyckte att det kändes för för likt OG nästan som att avsnittet bara var översatt vilket var lite tråkigt. Jag vill ändå att serien ska innehålla twister så att det blir sin egna serie och att man då som tittare ska kunna tycka att det är spännande även om man sett OG serien.

Jag såg därför inte avsnitt två fören flera veckor senare och kände då direkt att det avsnittet var betydligt vassare än vad första avsnittet hade varit. Avsnittet kändes eget och de hade verkligen lagt sin egna ton och lagt till sina egna scener vilket jag uppskattade otroligt mycket. Kemin mellan Eva och Giovanni är otroligt bra, till och med bättre än i OG vilket förvånade mig. Både i OG och Skam Austin har jag tyckt om säsong ett’s main-par men jag har ändå inte riktigt brytt mig när de gjort slut. I OG shippar jag exempelvis Eva mer med P-Chris än Jonas men jag kände ingenting för Frederico här, han kändes som en minimal karaktär och det kändes nästan konstigt att Eva och Gio var tvungna att göra slut. Chansen att hon sulle börja dejta Fredrico istället för att hitta tillbaka till Gio känns väldigt liten men ja, vi får se hur de väljer att bygga upp det i framtiden. Blev också mycket mer övertygad angående vänskapsrelationen mellan Eva och Martino som kändes väldigt genuin. Tyckte om tjejgänget och de kändes som att de klickade bra, relationerna kändes äkta. Det enda negativa i hela säsongen var att jag inte riktigt kände feeling i första avsnittet men serien blir verkligen bra redan i andra avsnittet och fortsätter riktigt starkt säsongen ut. Känns nästan jobbigt att skriva detta men jag tror att jag gillade första säsongen av Skam Italia mer än första säsongen av OG. De har verkligen lyckas otroligt bra med att bygga upp serien, är otroligt imponerad.

Säsong två (som har släppt 4/10 avsnitt än så länge) kommer att fokusera på Martino och hans sexualitet, mm. Älskade OG’s säsong med Isak dels för att jag kunde relatera till väldigt mycket i säsongen och har så svårt att tro att det kan bli lika bra men vi får se. Går in med höga förväntningar ändå eftersom jag blev så pass positivt överraskad av seriens första säsong. Funderar ni på att följa någon av remaken så rekommenderar jag verkligen er att se Italienska.

Kommentera

The chilling adventures of sabrina: säsong 1

Handling: Sabrinas 16 års-dag närmar sig och hon måste nu göra ett val att välja mellan ett liv som häxa eller ett liv som människa.
Betyg: 3,5/5

Glad Halloween! Jag såg precis klart första säsongen av The chilling adventures of Sabrina vilket är den nya Sabrina serien. Serien är baserad på serietidningen med samma namn som släpptes 2016 och är skriven av  Roberto Aguirre-Sacasa som är serietidningsförfattare men också manusskribent. Han är skaparen bakom tv-serien och ligger också bakom bl.a. Riverdale. Till skillnad från Riverdale så har jag inte någon direkt relation till Sabrina. Har inte vad jag kan minnas läst Sabrina som serietidning och har bara sett några avsnitt av serien som gick på 90-talet. Har uppfattat att flera av er (mina läsare) sett Sabrina: tonårshäxan och gillat den dock så det är såklart kul. Jag hade ändå relativt höga förväntningar inför serien utan att jag egentligen vet varför jag hade det. Jag tror att det delvis beror på att serien befinner sig i samma universum som Riverdale (och är skapt av samma person) som gjorde att jag ändå hoppades att den skulle leverera. Nu är Rivderdale verkligen inte min favoritserie eller så (första säsongen är bra dock) men har ett speciellt band till den eftersom den nästintill är den enda serietidningen som jag har läst.

Som helhet tyckte jag om säsongen, den var bra men jag skulle behövt något mer för att verkligen fastna. Det finns potential till att jag kommer att fastna mer i framtiden då jag ändå gillade serien. Jag tror det mer bara handlar om lite smådetaljer som behöver justeras för att jag verkligen ska uppskatta serien i sin helhet men mycket var bra redan nu. Främst så tyckte jag om karaktärerna och det tog dessutom snabb tid att gilla dem. Främst så tyckte jag om Sabrina, Harvey och Ambrose (som tydligen tidigare ska ha gjort en audition för Jughead). Jag vill helst inte att det ska dras in speciellt mycket övernaturligt i Riverdale men hoppas ändå att det någon gång kan bli aktuellt för något crossover-avsnitt. En liten karaktär som är med i Riverdale var faktiskt med i ett avsnitt redan nu i första säsongen, la ni märke till vem? 😀 Så tror ändå att chansen finns att det skulle kunna inträffa i framtiden. Som helhet tyckte jag om första säsongen, främst för karaktärerna och ser framemot andra säsongen som förmodligen har premiär nästa höst.

Har ni sett första säsongen än?

Kommentera

Six feet under: säsong 4


Handling: Vi får följa en familj – 3 syskon och en mamma efter att deras pappa dött. Deras arbete på familjens begravningsbyrå samt deras privatliv.
Betyg: 3,5/5

Jag vet inte om det är varannan säsong för mig gällande six feet under för den här säsongen kändes igen ganska svag. Nivån på hela serien är egentligen väldigt hög hela tiden och det är kanske därför lätt att bli besviken när tempot känns lite svagare än tidigare. Säsongen är överlag bra och har några otroligt bra avsnitt men blir inte tagen på samma sätt som jag blev i säsong ett och tre vilket gör att jag känner mig besviken, jag vill ha mer.

Tyckte  Claire var stört jobbig hela säsongen och fokuset låg så mycket på hennes konst och att hon bara kunde åtkomma bra konst när hon var hög vilket jag inte tyckte om. Det innebär väl mer att hon kanske måste producera sin konst på ett annat sätt, tänka på ett annat sätt. Det är inte hållbart annars. Hennes bästa scener var tillsammans med Billy och med tanke på slutet där så har jag hopp om att sista säsongen ska leverera även för henne. Finns det någon så osympatisk karaktär som Nath? undrar till 90 % vad han ens håller på med men blir samtidigt så imponerad av Peter Kraus för han gör karaktären så otroligt bra. Tycker om Ruth men var ibland nästan olidligt att se henne och alla hennes känslor kring relation med George. Förstår samtidigt henne, skulle inte vara kul att vara gift med en George.

‘People are stupid. What a shock’

Den jag tyckt om mest sedan starten är David och det kommer nog fortsätta så ända tills serien är slut. Tyckte om att han visade sig mycket sårbarare den här säsongen av rimliga orsaker såklart. Gillade också Keith bättre, kändes som han ansträngde sig för att vara en bättre pojkvän vilket inte direkt alltid varit fallet genom serien. Har i grunden alltid tyckt om Keith men gillar inte hans sida när han nästan är lite manipulativ och uppenbarligen har problem med sin ilska men han var betydligt lugnare här och lyssnade bättre än vad han gjort förut så de tyckte jag om.

Säsongen som helhet är bra men känner mig samtidigt något besviken dels då för att vissa av karaktärerna uppenbarligen inte kan beter sig som de borde. Har hopp om sista säsongen, tror den kan bli bra. Ser framemot Billy i nästan varje avsnitt, tror det kan bli bra. Förväntar mig att vi kommer få se någon av huvudrollerna dö i sista säsongen. Det behöver inte handla om nutid utan det kan vara att vi får se dem dö i framtiden. Det ska bli spännande att se hur allt avslutas!

Kommentera

Big mouth: säsong 2


Handling: Några kompisar som precis blivit tonåringar går igenom livet där puberteten står i fokus.
Betyg: ★★★½

Andra säsongen av Big mouth är jämnbra mot vad den första är och känns fortfarande unik med sin berättelse om puberteten och allt annat som man är tvungen att gå igenom i livet samtidigt. Eftersom jag själv är tjej så tyckte jag såklart extra mycket om fokuset om det kvinnliga inom puberteten som jag tror var en aning mer fokuset nu än förra året. Tycker fortfarande om Jessi och Jay mest (av olika anledningar) som karaktärer men måste säga att Matthew verkligen växte i mina ögon under säsongen. Gina Rodriguez lånade dessutom ut sin röst till en ny karaktär vid namn Gina under säsongen och henne gillade jag också.

Allt som allt var andra säsongen av big mouth bra. Jag tyckte att den kändes lika bra som den första men kanske ändå gillar den något mer med tanke på att tjejerna fick lite mer uppmärksamhet nu än i säsong ett. Det är en serie som känns unik i sin berättelse och jag hoppas därför verkligen på en tredje säsong.

Kommentera

Here and now: säsong 1


Handling: En familj med fyra vuxna barn samlas hos sina föräldrar för att fira pappans 60-års dag när något händer en av dem som kommer att skaka om familjen fullständigt.
Betyg

Here and now är en serie som fått ganska blandad kritik sedan den hade premiär i början av året. Det blev senare även bekräftat att serien inte skulle bli upplockad för en andra säsong vilket gjorde mig lite osäker på om jag ens ville ge serien en chans. Det är dock en Alan Ball serie (som ligger bakom Six feet under, true blood) och efter min nyblivna kärlek för six feet under i år så ville jag ändå pröva. Jag gick då in med relativt låga förväntningar men måste säga att jag gillade serien direkt. Jag kan någonstans förstå varför folk inte älskar den, den har vissa element som jag tror att många kanske inte förstår sig på men som om man förstår dem verkligen uppskattar. Lite som det var med The Leftovers för att jämföra på ett ungefär även om serierna inte i sig är speciellt lika. Främst så tyckte jag verkligen om alla karaktärer jättemycket och som ni väl lär snappat upp vid de här laget så tycker jag också om serien som fokuserat på en familj och det gör det verkligen här.

Förutom att vi får följa familjen som är mångkulturell behövs kanske nämnas, 3/4 av barnen är adopterade så får vi också följa en av sönernas terapeut som visar sig ha mer koppling till familjen än vad vi tidigare skulle ha kunnat ana. Jag blev verkligen positivt överraskad av serien och hade gärna velat se mer främst då för att jag tyckte om karaktärerna. Tyckte dessutom att det var spännande hela tiden så tråkigt att inte få en fortsättning.

Serien finns nu att köpa på dvd

Kommentera

Bojack Horseman: säsong 5


Handling: femte säsongen följer Bojack när han börjat spela in sin nya serie som redan innan premiären ryktas om att bli Emmy-nominerad.
Betyg: ★★★★

Jag tyckte först att säsongen började en aningen svagt. Absolut inte för att serien i sig kändes dålig helt plötsligt utan för att det till en början inte hände jättemycket men det vände fullständigt efter några avsnitt. För mig var förra säsongen verkligen en total fullpott och jag hade svårt att se att serien just nu kunde övervinna den toppen, det kunde den inte även om säsong fem hade mycket som också var mästerligt bra. Femte säsongen är likt förra säsongen väldigt mörk och går verkligen under skinnet på honom som karaktär inte bara på grund av ångesten utan nu får vi se hur hans mörker verkligen skapar ett missbruk som blir värre än någonsin förr. Samtidigt som detta spelar han huvudrollen i den nya serien Filbert som blir omtalad som en hit redan innan premiären. Varför jag fått en så enorm kärlek till serien är mycket för det utvecklade mörkret. Vet ingen annan serie som lyckas handskas med depression så bra som här och då är detta  en animerad serie till och med.

Säsongens  bästa avsnitt var “free churro” som var sjätte avsnittet och följer Bojack när han håller ett tal på en begravning under hela avsnittet. De har alla fall något avsnitt i varje säsong med en liten unik twist och i denna säsong var de väl de avsnittet, INT. SUB (de med terapeuterna)  samt säsongens näst sista. Serien är också väldigt bra på deras karaktärsdrivna avsnitt, alltså där man får följa en karaktär lite extra under avsnittet och den här säsongen tyckte jag väldigt mycket om princess Caroline’s egna avsnitt som bland annat fördjupade sig i relationen med hennes mamma och hennes egen längtan att skaffa barn. Utvecklingen av säsongen visade sig bli väldigt mörk och gå in på missbruk och vad missbruk kan gör med en människa mer än vad serien egentligen någonsin har gjort förut. Tyckte om vad avslutet ledde till och kan nog vara bra för Bojack samt alla andra inblandade. Vi får se om det leder till någon form av förbättring för honom i nästa säsong.

Jag hade gillat om Diane varit lite roligare att följa under säsongen men det hände inte så mycket på hennes front. Scenerna med Mr. Peanutbutte var fortfarande hennes toppar. Det ska väl lite vara så eftersom hon uppenbarligen mår ganska dåligt men hade någonstans ändå hoppats att det skulle kunna hända något lite roligare alla fall. Säsongen som helhet var väldigt bra förutom en något mild start. Mina förväntningar var höga eftersom jag tyckte att förra säsongen var en total fullpott och trotts en väldigt bra säsong så levde femte säsongen inte riktigt upp till den fjärde. Ser framemot fortsättningen som vi förhoppningsvis får se nästa höst.

Kommentera

Atypical: säsong 2


Handling: en 18-åring som har autism och går sista året i high school försöker leva sitt liv mer självständigt.
Betyg

Åh vad jag älskar Atypical! Den beskriver min seriesmak väldigt bra – familjefokuset, finns åtminstone ett par att shippa, bra karaktärer, har scener där jag gråter ihjäl men har ibland också scener som är roliga och dessutom perfekt längd på avsnitten. Jag tyckte om första säsongen väldigt mycket men jag tror nästan att andra säsongen ändå lyckades snäppet bättre. När serien hade premiär förra året så var den en av de där få serierna som för mig var så självklar innan ens en trailer hade släppts, visste att jag skulle gilla den och det gjorde jag som tur var också. Första säsongen var ju mycket av en instruktion till att vi får följa en karaktär med autism och serien handlar såklart fortfarande mycket om det och kommer alltid att göra men det kändes som att den här säsongen fokuserade mycket mer på Sams självständighet och att han nu bestämt sig för att han vill börja på college. Alltså att fokuset var mer på Sam som karaktär och vem han är, inte bara för sin diagnos. Sedan att han lever med autismen och att den i viss utsträckning verkligen påverkar hans vardag och alltid kommer att göra, så är det såklart. Enda grejen jag ibland kan störa mig på i serien är hur hans mamma har en tidens att prata över honom vilket är så dumt. Det är svårt att utvecklas till en självständig individ om man har någon vid ens sida som inte riktigt tror på en. Sam är ju på många sätt ganska normal – han klarar av att gå i skolan normalt och han har ett jobb. Absolut att han har svårigheter med vissa detaljer och då främst kanske att han ibland kan ha svårt att veta hur han ska agera socialt men att hon behandlar honom så hjälper inte, han utvecklas inte av det.

Säsongen var väldigt känslomässig och fin, grät två gånger. Under säsongen är det ett relativt stort fokus på allting efter att de kommit ut att Elsa varit otrogen. Doug vet inte om han någonsin helt kommer att kunna förlåta hennes svek och hela läget känns ganska oklart där ett tag. Med Casey är det fokuserat på hennes förändring i livet när hon börjar på privatskola. Älskade inte riktigt utvecklingen i Caseys handling som utvecklades till något som jag annars är väldigt öppen för men just där och då kändes det fel. Annars då? fick en gång en gråtattack för att jag insåg vilken fin karaktär Zahid är. Säsongen i helhet var jättebra och jag hoppas verkligen att det snart blir bekräftat för en tredje säsong.

Kommentera

Ebba och Didrik (1990)

Förra veckan när jag var hemma hos Emma så bestämde vi oss för att titta på Ebba och Didrik som finns att se på Öppet arkiv. Jag är uppväxt med serien och hade som barn ett fint exemplar på Vhs som jag tittade på ett antal gånger genom åren. Nu (innan förra veckan) var det dock nog mer än tio år sedan som jag såg serien så jag förväntade mig i stort sett bara en nostalgi-titt och trodde att kvalitén skulle vara sämre än vad den sedan visade sig att vara.

Ebba och Didrik följer två syskon, nio och tolv år gamla som lever i ett litet samhälle i en typisk medelklassfamilj nära vattnet. Vi får följa dem under en sommar.

Man får parallellt följa två handlingar. Didrik, en lugn 12-åring som beter sig väldigt moget för sin ålder. Både i hur han pratar och allmänt hur han är så känns han snarare som en som går i gymnasiet än en som precis började högstadiet. Ebba känns däremot som en typisk nio-åring med odiagnostiserad adhd. Hon skriker väldigt mycket, är rätt ohyfsad och ända gångerna hon är lugn är tillsammans med hennes bästa vän Philip. Philp (som spelas av Malik Bendjelloul, som ligger bakom dokumentären Searching for Sugar Man) är tveklöst seriens bästa karaktär. Jag vet inte riktigt om man insåg hur bra hans karaktär är när man såg detta som barn, eller jag tror inte jag gjorde det alla fall. Han är både väldigt gullig i sin personlighet och oväntat rolig. Jag märkte genom serien att tonen på många sätt är ganska så vuxen. Alltså det är såklart en serie som kan ses av hela familjen men det är mycket i handlingen som jag tror att jag förstår och uppskattar mer nu när jag är vuxen än vad jag gjorde när jag var barn. Detta gjorde också att man märker att manuset är otroligt välskrivet och serien är inte en nostalgi-titt utan den är fantastiskt väldigt välgjord och bra. Helt ärligt bland det bästa svensk producerade som jag har sett.


Kan Fredrik Regn vara den jobbigaste pappa-karaktären någonsin? Troligtvis.

Eftersom Didrik är väldigt mogen för sin ändå unga ålder så gör det lite att han inte direkt passar in bland sina jämnåriga klasskompisar. Han har Tova som är hans väldigt efterhängsna klasskompis som har känslor för honom men det är väldigt uppenbart att han inte känner likadant. Han visar också tydligt att han inte är intresserad alls och att hon inte fattar hinten är egentligen lite märkligt. Förutom Tova så umgås han inte direkt med någon jämnårig men verkar inte direkt känna sig ensam utan mer att han inte bryr sig. Under sommaren börjar han av en slump prata med den elva år äldre Yrla (Yrla, Yrla, virvelflicka) och de skapar en vänskap som ibland känns lite väl intim eftersom det ändå är en rätt stor åldersskillnad mellan dem. Hon är ibland skrämmande flörtig men ändå på en nivå som känns som att hon inte går över gränsen. Jag menar hon skulle aldrig kyssa honom men det är ändå ett så märkligt beteende att umgås sådär intensivt med en som är tolv år gammal. Även om han i sitt beteende känns lite äldre så är han fortfarande ett barn. Lite kul att Johan Widerberg (som spelar Didrik) fem år senare spelar en 15-åring som har en relation med sin lärare (Lust och fägring stor).

Med Ebba känns det som att trotts att hon är rätt säker i sig själv så söker hon ändå någon form av bekräftelse. Egentligen räcker vänskapen med Philip men blir den lite rubbad så blir hon automatiskt lite osäker och det är väl lite det som händer. När hennes relation med Philip blir lite osäker så får hon chansen att träffa Mårten. Han bor ett dyrt hus med en pratande dator, det är kul i början men är det mer värt än att bara försöka reparera relationen med Philip? Mårten är en klassisk karaktär som jag minns så tydligt från när jag var barn. Han spelas av Michael Lindgren som fortfarande är känd från bl.a. Grotesco.


Vi alla kommer väl ihåg Mårten?

Suzanne Reuter spelar förresten mamman i serien. Hon har spelat en hel del mammor genom åren om man säger så men passar bra i den rollen. Det är också en karaktär med som beter sig rätt maniskt och skriker gärna ut sitt namn utan anledning – han är en rätt kul karaktär som egentligen har väldigt lite med handlingen att göra. Gillar Ebba och Didriks syskonrelation också för den känns så realistisk. Sättet de bråkade på var verkligen igenkännande. Sammanfattningsvis så blev jag positivt överraskad över hur bra serien är att se som vuxen, finns mer att uppskatta och man förstår den på ett annat sätt nu. Bra karaktärer och ett väldigt fint manus. En av de bästa svenska serierna som har producerats. För mig är det här en fullpott, vet inte vad som skulle kunna ha gjort serien bättre. Betyg: 

Kommentera