Here and now: säsong 1


Handling: En familj med fyra vuxna barn samlas hos sina föräldrar för att fira pappans 60-års dag när något händer en av dem som kommer att skaka om familjen fullständigt.
Betyg

Here and now är en serie som fått ganska blandad kritik sedan den hade premiär i början av året. Det blev senare även bekräftat att serien inte skulle bli upplockad för en andra säsong vilket gjorde mig lite osäker på om jag ens ville ge serien en chans. Det är dock en Alan Ball serie (som ligger bakom Six feet under, true blood) och efter min nyblivna kärlek för six feet under i år så ville jag ändå pröva. Jag gick då in med relativt låga förväntningar men måste säga att jag gillade serien direkt. Jag kan någonstans förstå varför folk inte älskar den, den har vissa element som jag tror att många kanske inte förstår sig på men som om man förstår dem verkligen uppskattar. Lite som det var med The Leftovers för att jämföra på ett ungefär även om serierna inte i sig är speciellt lika. Främst så tyckte jag verkligen om alla karaktärer jättemycket och som ni väl lär snappat upp vid de här laget så tycker jag också om serien som fokuserat på en familj och det gör det verkligen här.

Förutom att vi får följa familjen som är mångkulturell behövs kanske nämnas, 3/4 av barnen är adopterade så får vi också följa en av sönernas terapeut som visar sig ha mer koppling till familjen än vad vi tidigare skulle ha kunnat ana. Jag blev verkligen positivt överraskad av serien och hade gärna velat se mer främst då för att jag tyckte om karaktärerna. Tyckte dessutom att det var spännande hela tiden så tråkigt att inte få en fortsättning.

Serien finns nu att köpa på dvd

kommentera

Bojack Horseman: säsong 5


Handling: femte säsongen följer Bojack när han börjat spela in sin nya serie som redan innan premiären ryktas om att bli Emmy-nominerad.
Betyg: ★★★★

Jag tyckte först att säsongen började en aningen svagt. Absolut inte för att serien i sig kändes dålig helt plötsligt utan för att det till en början inte hände jättemycket men det vände fullständigt efter några avsnitt. För mig var förra säsongen verkligen en total fullpott och jag hade svårt att se att serien just nu kunde övervinna den toppen, det kunde den inte även om säsong fem hade mycket som också var mästerligt bra. Femte säsongen är likt förra säsongen väldigt mörk och går verkligen under skinnet på honom som karaktär inte bara på grund av ångesten utan nu får vi se hur hans mörker verkligen skapar ett missbruk som blir värre än någonsin förr. Samtidigt som detta spelar han huvudrollen i den nya serien Filbert som blir omtalad som en hit redan innan premiären. Varför jag fått en så enorm kärlek till serien är mycket för det utvecklade mörkret. Vet ingen annan serie som lyckas handskas med depression så bra som här och då är detta  en animerad serie till och med.

Säsongens  bästa avsnitt var “free churro” som var sjätte avsnittet och följer Bojack när han håller ett tal på en begravning under hela avsnittet. De har alla fall något avsnitt i varje säsong med en liten unik twist och i denna säsong var de väl de avsnittet, INT. SUB (de med terapeuterna)  samt säsongens näst sista. Serien är också väldigt bra på deras karaktärsdrivna avsnitt, alltså där man får följa en karaktär lite extra under avsnittet och den här säsongen tyckte jag väldigt mycket om princess Caroline’s egna avsnitt som bland annat fördjupade sig i relationen med hennes mamma och hennes egen längtan att skaffa barn. Utvecklingen av säsongen visade sig bli väldigt mörk och gå in på missbruk och vad missbruk kan gör med en människa mer än vad serien egentligen någonsin har gjort förut. Tyckte om vad avslutet ledde till och kan nog vara bra för Bojack samt alla andra inblandade. Vi får se om det leder till någon form av förbättring för honom i nästa säsong.

Jag hade gillat om Diane varit lite roligare att följa under säsongen men det hände inte så mycket på hennes front. Scenerna med Mr. Peanutbutte var fortfarande hennes toppar. Det ska väl lite vara så eftersom hon uppenbarligen mår ganska dåligt men hade någonstans ändå hoppats att det skulle kunna hända något lite roligare alla fall. Säsongen som helhet var väldigt bra förutom en något mild start. Mina förväntningar var höga eftersom jag tyckte att förra säsongen var en total fullpott och trotts en väldigt bra säsong så levde femte säsongen inte riktigt upp till den fjärde. Ser framemot fortsättningen som vi förhoppningsvis får se nästa höst.

kommentera

Atypical: säsong 2


Handling: en 18-åring som har autism och går sista året i high school försöker leva sitt liv mer självständigt.
Betyg

Åh vad jag älskar Atypical! Den beskriver min seriesmak väldigt bra – familjefokuset, finns åtminstone ett par att shippa, bra karaktärer, har scener där jag gråter ihjäl men har ibland också scener som är roliga och dessutom perfekt längd på avsnitten. Jag tyckte om första säsongen väldigt mycket men jag tror nästan att andra säsongen ändå lyckades snäppet bättre. När serien hade premiär förra året så var den en av de där få serierna som för mig var så självklar innan ens en trailer hade släppts, visste att jag skulle gilla den och det gjorde jag som tur var också. Första säsongen var ju mycket av en instruktion till att vi får följa en karaktär med autism och serien handlar såklart fortfarande mycket om det och kommer alltid att göra men det kändes som att den här säsongen fokuserade mycket mer på Sams självständighet och att han nu bestämt sig för att han vill börja på college. Alltså att fokuset var mer på Sam som karaktär och vem han är, inte bara för sin diagnos. Sedan att han lever med autismen och att den i viss utsträckning verkligen påverkar hans vardag och alltid kommer att göra, så är det såklart. Enda grejen jag ibland kan störa mig på i serien är hur hans mamma har en tidens att prata över honom vilket är så dumt. Det är svårt att utvecklas till en självständig individ om man har någon vid ens sida som inte riktigt tror på en. Sam är ju på många sätt ganska normal – han klarar av att gå i skolan normalt och han har ett jobb. Absolut att han har svårigheter med vissa detaljer och då främst kanske att han ibland kan ha svårt att veta hur han ska agera socialt men att hon behandlar honom så hjälper inte, han utvecklas inte av det.

Säsongen var väldigt känslomässig och fin, grät två gånger. Under säsongen är det ett relativt stort fokus på allting efter att de kommit ut att Elsa varit otrogen. Doug vet inte om han någonsin helt kommer att kunna förlåta hennes svek och hela läget känns ganska oklart där ett tag. Med Casey är det fokuserat på hennes förändring i livet när hon börjar på privatskola. Älskade inte riktigt utvecklingen i Caseys handling som utvecklades till något som jag annars är väldigt öppen för men just där och då kändes det fel. Annars då? fick en gång en gråtattack för att jag insåg vilken fin karaktär Zahid är. Säsongen i helhet var jättebra och jag hoppas verkligen att det snart blir bekräftat för en tredje säsong.

kommentera

Ebba och Didrik (1990)

Förra veckan när jag var hemma hos Emma så bestämde vi oss för att titta på Ebba och Didrik som finns att se på Öppet arkiv. Jag är uppväxt med serien och hade som barn ett fint exemplar på Vhs som jag tittade på ett antal gånger genom åren. Nu (innan förra veckan) var det dock nog mer än tio år sedan som jag såg serien så jag förväntade mig i stort sett bara en nostalgi-titt och trodde att kvalitén skulle vara sämre än vad den sedan visade sig att vara.

Ebba och Didrik följer två syskon, nio och tolv år gamla som lever i ett litet samhälle i en typisk medelklassfamilj nära vattnet. Vi får följa dem under en sommar.

Man får parallellt följa två handlingar. Didrik, en lugn 12-åring som beter sig väldigt moget för sin ålder. Både i hur han pratar och allmänt hur han är så känns han snarare som en som går i gymnasiet än en som precis började högstadiet. Ebba känns däremot som en typisk nio-åring med odiagnostiserad adhd. Hon skriker väldigt mycket, är rätt ohyfsad och ända gångerna hon är lugn är tillsammans med hennes bästa vän Philip. Philp (som spelas av Malik Bendjelloul, som ligger bakom dokumentären Searching for Sugar Man) är tveklöst seriens bästa karaktär. Jag vet inte riktigt om man insåg hur bra hans karaktär är när man såg detta som barn, eller jag tror inte jag gjorde det alla fall. Han är både väldigt gullig i sin personlighet och oväntat rolig. Jag märkte genom serien att tonen på många sätt är ganska så vuxen. Alltså det är såklart en serie som kan ses av hela familjen men det är mycket i handlingen som jag tror att jag förstår och uppskattar mer nu när jag är vuxen än vad jag gjorde när jag var barn. Detta gjorde också att man märker att manuset är otroligt välskrivet och serien är inte en nostalgi-titt utan den är fantastiskt väldigt välgjord och bra. Helt ärligt bland det bästa svensk producerade som jag har sett.


Kan Fredrik Regn vara den jobbigaste pappa-karaktären någonsin? Troligtvis.

Eftersom Didrik är väldigt mogen för sin ändå unga ålder så gör det lite att han inte direkt passar in bland sina jämnåriga klasskompisar. Han har Tova som är hans väldigt efterhängsna klasskompis som har känslor för honom men det är väldigt uppenbart att han inte känner likadant. Han visar också tydligt att han inte är intresserad alls och att hon inte fattar hinten är egentligen lite märkligt. Förutom Tova så umgås han inte direkt med någon jämnårig men verkar inte direkt känna sig ensam utan mer att han inte bryr sig. Under sommaren börjar han av en slump prata med den elva år äldre Yrla (Yrla, Yrla, virvelflicka) och de skapar en vänskap som ibland känns lite väl intim eftersom det ändå är en rätt stor åldersskillnad mellan dem. Hon är ibland skrämmande flörtig men ändå på en nivå som känns som att hon inte går över gränsen. Jag menar hon skulle aldrig kyssa honom men det är ändå ett så märkligt beteende att umgås sådär intensivt med en som är tolv år gammal. Även om han i sitt beteende känns lite äldre så är han fortfarande ett barn. Lite kul att Johan Widerberg (som spelar Didrik) fem år senare spelar en 15-åring som har en relation med sin lärare (Lust och fägring stor).

Med Ebba känns det som att trotts att hon är rätt säker i sig själv så söker hon ändå någon form av bekräftelse. Egentligen räcker vänskapen med Philip men blir den lite rubbad så blir hon automatiskt lite osäker och det är väl lite det som händer. När hennes relation med Philip blir lite osäker så får hon chansen att träffa Mårten. Han bor ett dyrt hus med en pratande dator, det är kul i början men är det mer värt än att bara försöka reparera relationen med Philip? Mårten är en klassisk karaktär som jag minns så tydligt från när jag var barn. Han spelas av Michael Lindgren som fortfarande är känd från bl.a. Grotesco.


Vi alla kommer väl ihåg Mårten?

Suzanne Reuter spelar förresten mamman i serien. Hon har spelat en hel del mammor genom åren om man säger så men passar bra i den rollen. Det är också en karaktär med som beter sig rätt maniskt och skriker gärna ut sitt namn utan anledning – han är en rätt kul karaktär som egentligen har väldigt lite med handlingen att göra. Gillar Ebba och Didriks syskonrelation också för den känns så realistisk. Sättet de bråkade på var verkligen igenkännande. Sammanfattningsvis så blev jag positivt överraskad över hur bra serien är att se som vuxen, finns mer att uppskatta och man förstår den på ett annat sätt nu. Bra karaktärer och ett väldigt fint manus. En av de bästa svenska serierna som har producerats. För mig är det här en fullpott, vet inte vad som skulle kunna ha gjort serien bättre. Betyg: 

kommentera

Awkward: säsong 3

Handling: Jenna och de andra börjar sitt tredje år på High school. Jenna börjar en klass inriktat på kreativt skrivande där hon träffar Collin som kanske inte har det bästa inflytandet på henne. 
Betyg: 3/5

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om tredje säsongen av Awkward. På sätt och vis har vi ju kommit in en bit i serien nu vilket betyder att det har hunnit bli endel fördjupning i karaktärerna. Har börjar gilla Matty väldigt mycket och man kan nog säga att serien skulle vara ganska mycket sämre utan honom. Visst, det finns andra karaktärer jag också tycker om men jag tror inte riktigt att de skulle kunna hålla upp serien själva. Det kan dock Matty även om det egentligen borde vara huvudkaraktärens jobb (alltså Jenna) och inte han men jag nöjer mig. 

Jag gillade första halvan av säsongen mer än andra halvan. Jenna var alldeles för outhärdlig i andra halvan vilket gjorde det lite jobbigt att titta mellan åt. Jag tycker väldigt mycket om Matty och Sadies vänskaps relation. Brukar gilla relationer när en kille och tjej kan vara bara just det – vänner, i serier så här är ännu ett par som lyckas med det. Annars gillade jag Jake och Tamaras relation, sånt par jag nog skulle störa mig på på riktigt men de är rätt fina ihop i en serie. Lite Vilde och Magnus över dem (från skam). Eller egentligen ganska mycket men att dem är något prydare – kanske i synnerhet Jake vs Magnus då. 

kommentera

Awkward: säsong 1 + 2

Handling: vi får följa Jenna en 15-åring som känner sig osynlig. Efter en olycka får hon plötsligt all uppmärksamhet riktad mot henne. 
Betyg: 3,5/5

I början av veckan mådde jag ganska dåligt och kände att jag behövde något lättsamt att titta på. Skulle nog dröjt ett tag innan jag började titta på Awkward annars men just då kändes den serien som rätt val och så var det verkligen. 

Awkward följer Jenna en 15-årig som likt många andra i hennes ålder drömmer om att synas. Allt börjar med sommaren när hon förlorar oskulden till hennes drömkille. Känns rätt ungdoms rom-com där. Nu jäklar blir hon populär för att hon börjar dejta honom men nä, inte riktigt så. Han vill istället hålla förhållandet hemligt. Frustrerad över detta och ett nyfunnet brev utan avsändare adressat till henne så råkar hon ramla i sitt badrum. Hon blir sedan snackis i skolan när folk tror att hon har försökte ta sitt liv vilket inte stämmer.

Jag gick in med inställningen att serien skulle vara ganska töntig vilket jag tror att många tror men den är väldigt fin. Visar upp High school och att vara ungdom på ett sätt som känns mycket mer verklighetstroget än vad det visas upp i många andra ungdomsserier vilket är fint. Visst vissa detaljer kan ibland visas upp lite överdramatiskt men serien tar ändå upp riktiga problem och känns ändå väldigt jordnära i jämförelse med mycket annat. Tycker också att karaktärerna ser ut som de skulle kunna gå i High school vilket är en fördel. Ser mycket framemot att se tredje säsongen.

kommentera

Six feet under: säsong 3


Handling: Vi får följa en familj – 3 syskon och en mamma efter att deras pappa dött. Deras arbete på familjens begravningsbyrå samt deras privatliv.
Betyg: 5/5

Om jag var något besviken över förra säsongen så kan jag säga att jag kände helt tvärtom här – WOW, vilken serie! Återigen Peter Krause imponerar så stort med sitt skådespel, här genom att visa upp ett brutalt lidande och han gör det så bra. Inte skrivit så mycket om Brenda innan så dags att göra det nu då. Sakande henne oväntat mycket i början av säsongen och blev verkligen glad när hon dök upp igen. Förstod aldrig grejen med Nate och Lisa förutom att de uppenbarligen bara var tillsammans pågrund av barnet ville bara är hemskt. Börjar uppskatta Billy väldigt mycket som karaktär också och går väl in i mitt karaktärsmönster att oftast gilla folk som ibland uppträder som lite läskiga men han har så mycket potential när han är stabil. Hur han håller på mot Brenda är förstås oacceptabelt och lite creepy men tror han skulle bete sig bättre bara han skaffade flickvän, att han fick ha någon att vara kär i. 

Har tyckt om David sedan start men i säsong 3 så imponerade han verkligen. Han uppträder som väldigt lugn, förstående men kan ha svårt att säga ifrån när han kanske egentligen borde. Här satte han tillslut ner foten fullständigt vilket jag blev så glad av att se. Gällande David och Keith så gillar jag dem i grunden men det finns verkligen en del att jobba på för att den där relationen ska kunna hålla. Tycker Keith ofta behandlar David dåligt och ska vara så hård. Han har ju uppenbarligen aggressionsproblem och har mycket att jobba på. Så trött på Fredrico men är såklart en sådan karaktär i alla serier. Blir inte förvånad om hans fru lämnar honom snart = jobbigast i stan.

Allt som allt så är tredje säsongen en fullpott. Bättre än såhär blir det sällan. 

kommentera

Six feet under: säsong 2

Handling: vi får fortsätta att följa familjen Fisher – deras jobb på begravningsbyrån och deras privatliv.
Betyg: 4/5

Jag tror att det var för att jag inte sträckkollade den här säsongen utan kunde ibland gå några dagar utan att se ett enda avsnitt men jag kände inte lika starkt för den här säsongen som den innan. Den var förstås fortfarande väldigt bra men kändes mig något mindre engagerad än tidigare. Säsong 2 fokuserar inte lika mycket på deras pappa och hur de reagerar på hans död utan kanske mer i ett stadie där de har börjar gå vidare med sina liv även om han såklart aldrig blir bortglömd. 

Säsongen gör en fin karaktärsutveckling för Claire. Kändes ju att hon hade potential förra säsongen men inte riktigt nådde ut helt eftersom det hela var lite mer fokuserar på Nate och David men nu har hon verkligen hittat sin plats. Imponeras hela tiden över Peter Krause. Funderar på om det kan vara den bästa tv-skådisen helt ärligt. Han är ju helt fantastisk i Parenthood också men karaktärerna är verkligen så olika och det imponerar att han lyckas så bra med det. Säsongen fokuserar ganska mycket på Nate och hans rädsla för att dö efter att ha blivit diagnostiserad med en AVM i hjärnan. Säsongen slutar spännande och jag är peppad för att se fortsättningen som jag tror kan bli väldigt bra. 

kommentera

Fuller house: säsong 1

Handling: Fuller house utspelar sig 21 år efter att 90-tals klassikern Full house sände sitt sista avsnitt. I fortsättningen får vi följa D.J. nyligen efter att hennes man dött. Efter att ha insett att det är svårt att balansera heltids-jobb och att vara en bra mamma till 3 söner så flyttar Stephanie och Kimmy in i huset där de alla växte upp för att hjälpa till.
Betyg: 3,5/5

Jag hade inte tänkt se fuller house egentligen även fast jag sett full house och tycker att det är en väldigt mysig och lättsam serie. Det släpptes dock en nyhet förra veckan om att JOSH PECK skulle gästa serien nästa säsong så då blev mitt Drake&Josh-hjärta lite varmt och tanken att jag kanske borde se serien började groda. Hmm hmmm. Grejen varför jag varit lite tveksam innan är för att jag redan följer många serier och tyckte aldrig att full house var så pass bra så jag kände behovet för att se fortsättningen men som ni förstår så blev det ju ändå så tillslut. 

Vad tyckte jag då? Första säsongen var faktiskt över förväntan. Jag gillar att ha några lättsamma serier att växla mellan så det var nog ganska smart att införa fuller house i livet. Är inte speciellt intresserad av att följa barnen här (än alla fall) utan tycker verkligen att de vuxna har en intressantare handling. Kan tänka mig att Jackson (den äldsta) kan bli kul att följa snart eller när han börjar High school alla fall som jag även tyckte med D.J. I full house. Det bästa är när även de lite äldre gästar avsnitten – Jesse, Danny, osv. Det blir en sådan fin känsla över de avsnitten och jag älskar det. Det som är så bra är att man vet att de är det man kommer att få i avsnitten när det ska firas jul eller när något annat lite större händer. Det blir flera små full house återföreningar i varje säsong vilket är fantastiskt! Förutom det är STEVE tillbaka. Älskade Steve. Sådan tacksamhet att få ha honom på rutan igen. Team Steve! 

Förutom barnen så har vi två nya karaktärer – Kimmys ex-man som hon har en dotter tillsammans med samt Matt som D.J. jobbar med. Alla karaktärer har gjort bra jobb med att hitta tillbaka till sina karaktärer igen. Skulle vara kul om Michelle gästade något avsnitt i framtiden men vill väl respektera om The Olsen twins verkligen känner att de inte vill komma tillbaka till skådespelandet. 

kommentera

Orange is the New Black: säsong 6

Handling: säsongen följer karaktärernas förflyttning till max – litchfield’s högsäkerhetsfängelse.
Betyg: 3/5

Har fram till förra säsongen älskat OITNB men när förra säsongen inte höll måttet så var jag inte alls peppad för att se vidare. Det krävs dock väldigt mycket för att jag inte ska titta klart en serie när jag sett så pass långt som fem säsonger så här är jag och har nu såklart sett sjätte säsongen. Början av säsongen var inte bra. Inte bra alls faktiskt. Den enda karaktären jag hade intresse för var Pen och hon befann sig inte ens i fängelset (har man sett förra säsongen vet man varför). Älskade dock hennes handling och uppskattar Pen otroligt mycket som karaktär, sådan fin karaktärsutveckling. 

Nu när de flesta karaktärerna har blivit förflyttade till max så ser det hela lite annorlunda ut. Det har filmats från max tidigare då bla. Nicky suttit där men vi har egentligen bara fått se allt från cellen och aldrig så mycket mer. Efter sex säsonger så behövs det nog en förändring för att allting inte ska bli så upprepande. Visst säsongen hittar några vägar som är intressanta att följa men stor del av handlingen känns inte speciellt unik längre. 

Det tog som sagt ett tag innan säsongen tog fart. Eller helt ärligt gjorde den ens det? Jag tyckte om att följa vakterna samt Caputo väldigt mycket den här säsongen vilket jag verkligen inte gjorde förra säsongen. Visst det var intressant att få reda på pescatellas backstory men samtidigt var han ju en total idiot så det var skönt att ha något mer nertonade (såklart inte perfekta) vakter denna säsong. Också otroligt kul att Piper börjat prata om att skriva på sin bok då hela serien ju faktiskt är baserad på en bok av en annan Piper (eller inspirerad kan jag säga. Boken är väldigt dramafri i jämförelse. ”Alex” var aldrig heller i fängelset, osv.). 

Som helhet är säsongen helt okej. Tyvärr nog säsongen jag gillat minst i hela serien så jag hoppas att nästa säsong är seriens sista. Har ni sett säsongen än? Vad tyckte ni om den? 

kommentera