Boy meets world: säsong 5


Handling
: Cory, Shawn & Topanga börjar sitt sista år i high school. Eric börjar slutligen på college där han börjar dela lägenhet med någon som visar sig ha koppling till Shawn.
Betyg: 8/10

Det jag älskar med Eric är att även fast han ganska ofta ska framställas som trög och i stort sett alltid ska vara seriens “comic relief” så när de där avsnitten väl kommer när han har en seriös handling så är han så jäkla överlägsen. Han är bra på att blanda mixen mellan att vara rolig till att spela en känslomässig roll som egentligen har ganska mycket smarta åsikter och är en bra person. Håller han sig på den nivån tills serien är slut så kommer han helt klart fortsätta vara karaktärer jag gillar mest. Femte säsongen var väldigt bra, jag är fortfarande förvånad över hur bra kvalitén håller sig. Serien blir i stort sett bättre för varje säsong vilket känns väldigt uppskattat men kommer såklart också göra det jobbigare när det sedan väl är slut. Jag tyckte Shawn gjorde ett rejält karaktärslyft den här säsongen. Uppskattade verkligen avsnittet runt hans relation till alkohol och tyckte att det var bra att de nämndes att hans pappa också hade haft problem med drickandet. Jag hade kanske hoppats att de dragit ut på det lite längre men bättre att de tas upp av huvudlaget än inte alls. Kul att de presenterade ett lite långvarigare förhållande till Shawn också. Nu tycker jag förstås inte att de är ett måste att alla måste ha partners dels eftersom de starkaste i serien är hela vänskapen mellan Shawn och Cory men är ändå fint att se honom ha något lite mer seriösare än att bara gå på massa dejter hela tiden. Älskade också verkligen att Shawn, Eric och en ny karaktär vid namn Jack delade lägenhet. Det blev en bra mix med fokus på att några av dem flyttat hemifrån medans de fortfarande var mycket hemma hos Cory och hans föräldrar. Den nya karaktären Jack blir Eric’s nya vän efter att Eric kommit in på College och behöver någonstans att bo. Det visar sig då att Jack är Shawn’s halvbror. De är inte uppväxta tillsammans och har inte direkt någon relation så det blir i stort sett nytt för alla att verkligen lära känna varandra.

Annars tycker jag verkligen att Cory blir roligare för varje säsong. Han kan ibland säga kommentarer som prickat min humor-nivå väldigt rätt. Det är få serier jag tycker är såhär genuint roliga, känns liksom inte fejk som jättemånga komedier ofta kan göra. Samtidigt som serien är så otroligt bra på att dra in allvarliga dramaavsnitt med viktiga budskap. Finns alltså inte mycket att klaga på. Serien fortsätter att vara helt fantastisk och har verkligen blivit snäppet bättre för varje säsong vilket är ovanligt i serievärlden tycker jag.

Kommentera

Jane the virgin: säsong 1


Handling
: Jane blir av misstag inseminerad av sin läkare vilket kommer förändra hennes liv för alltid.
Betyg: 7/10

Anledning till att jag inte sett Jane the virgin fören nu är att jag inte gillar serier med berättarröster men har varit sjuk och knappt orkar ta mig ur säsongen så behövde någon serie som kändes lättsam så jag gjorde ett försök. I början tyckte jag att det var ganska irriterande men jag vande mig efter några avsnitt och var ingenting jag tänkte speciellt mycket på sedan. Jane the virgin är en lättsam och mysig serie med ibland lite väl dramatiska inslag men jag gillar det. Väldigt fina karaktärer plus fint att ha en huvudroll (karaktären alltså) som är född samma år som mig, händer aldrig annars.

Jag tycker som ni kanske vet om serier med fokus på familjerelationer och det här är verkligen en serie där budskapet om att familjen är det viktigaste som finns går fram tydligt. Tyckte i synnerhet om relationen Jane har med sin mamma. De är som bästa vänner samtidigt som de är självständiga och också har sina egna liv så som en nära men sund relation ska se ut. Älskade Jane’s pappa som sköter den komiska delen i serien väldigt bra. Hade väldigt svårt att bestämma mig om jag gillade Michael eller Rafael mest eftersom de är väldigt olika och därför ser relationerna med Jane olika ut och ingen är egentligen bättre än den andra. Jag tror att min slutliga röst faller på Rafael men har inget emot om det går åt andra hållet eftersom jag tycker om båda men av olika anledningar. Jane the Virgin’s första säsong är bra med en lättsam handling och fina karaktärer. Jag ser framemot att se fortsättningen.

Kommentera

Boy meets world: säsong 4


Handling
: Fjärde säsongen fortsätter följa Cory & co. i och utanför skolan – i livet med andra ord.
Betyg: 8/10

Till min stora glädje så verkar det som att boy meets world har nytt intro till varje säsong, yyyyas! Jag måste säga att det här är ganska överläget den bästa säsongen hittills och jag hoppas bara på att det fortsätter den vägen fram enda till slutet. Jag fortsätter att gilla Cory och Eric mest av alla karaktärer. Jag är inte lika lite förälskad i Topanga som jag har förstått att nästan alla som gillar serien är. Gillar dock verkligen hennes relation med Cory, lite av en drömrelation i jämställdhets-frågan. Inga direkta könsroller alls, osv. vilket jag tycker är jättefint att se och så som en relation såklart alltid borde se ut (enligt mig). Trodde inte att det var möjligt att höja Cory & Shawn’s vänskapsrelation men det gick tydligen ganska bra det. En annan vänskaplig relation som verkligen fick lysa under säsongen var såklart Eric & Feeny’s. Börjar gråta lite varje gång Feeny säger att han tycken att Eric har massa potential. Grejen med Eric är att han ofta ska framstås som lat och att han inte kämpar tillräckligt hårt. Jag tycker inte riktigt att det stämmer, det känns mer bara som att han verkligen behöver någon i sin närhet som är positiv till de bra han gör och sedan pushar honom lite lagom till att ibland göra ännu bättre. Varje gång Feeny gjort just detta så gör Eric också mycket bättre ifrån sig.

En liten extra shout out måste jag ge till elfte avsnittet – “An affair to forget“. Alternativt roligaste avsnittet jag någonsin sett. Det var roligt samtidigt som det var så briljant utfört. Har väldigt höga förväntningar inför nästa säsong dels Eric på college men också de andras sista år i high school. Just den här serien tror jag kan funka bra i College-miljö utan att bli sämre. Alternativt till och med höjas en aning. Hoppas jag inte går och hoppas på för mycket nu men det blir nog bra.

Kommentera

Boy meets world: säsong 3


Handling: Cory inser att han är kär i Topanga. Shawn flyttar tillfälligt in hos Mr. Turner, det tillfälliga resulterar till ett helt år. Eric går sitt sista high school-år och är oväntat peppad för college.
Betyg: 8/10

Tredje säsongen är väldigt snäll mot Cory, vilket karaktärslyft han gör. Jag har alltid gillat honom men han har aldrig varit den jag karaktären jag gillat mest men det gjorde jag nästan i samtliga avsnitt nu. Han kändes lite äldre vilket verkar vara en fördel i hans karaktär och jag tror han är lite av den sorts person som jag kommer gilla mer och mer för varje säsong. I takt med att karaktärerna blir äldre så börjar de dessutom få mer av ett kärleksliv än tidigare vilket jag som gillar om att shippa tycker är kul. Cory och Topanga är jättefina tillsammans. Skulle vara kul om Shawn och Eric också hade något förhållande som varade lite längre. Nu har jag svårt att hålla reda på vem de dejtar för de håller sig så kort hela tiden men det kommer väl. Älskar förresten att de hittills varit ett nytt intro i varje säsong, hoppas verkligen att det är så under hela serien.

Överväger att det kanske är bäst att vara singel om jag ändå inte får bli ihop med Eric.

– Det är en karaktär?
– Och? vill ändå bli ihop

Annars i serier när någon säger något kul så kanske man skrattar när repliken sägs men sedan är det väl inget mer med det men vissa repliker han har tycker jag verkligen är kul dagar efter. “Yah-lay”

Starkast i den här säsongen var …

Cory & Shawn (!!!!) – Ship, osv. Vilket fantastisk vänskapsrelation.
Eric & Feeny – Har förstått att Feeny i framtiden kommer ha en stor inverkan på Cory men var inte beredd alls på att han skulle ha det på Eric också. I tredje säsongen har han ju en närmare relation till Eric än vad han har till Cory till å med.
Jonathan & Shawn – Verkar gilla dessa elev-lärare relationerna. Skönt, när de får vara just det (serier nu mera vill gärna gå en annan väg, tyvärr). Tycke jättemycket om deras boendesituation, mycket för att de egentligen var så lika. Ska bli kul att se om Girl meets world å se om Shawn faktiskt kanske påminner endel om Jonathan när han själv är vuxen.
Större fokus på kärlek än tidigare – Som storshippare av par så är det givet att jag gillar det.
Sista avsnittet – Tyckte det var  jättegulligt att Eric ville ta med Cory på sin resa. Gillar också själva grejen att Eric inte blev antagen till något College. Jag gillar det för att i alla andra serier (inte ens en överdrift) skulle de köra i sista sekund “of course he got accepted” men de gjorde de inte. Jag antar att nästa säsong (för hans del) kommer fokusera endel på att han ska försöka få upp sin poäng så att han kommer in ett år senare.
Fint att se Topanga i en lite större roll
Corys karaktärsutveckling

Kommentera

United States of Tara: säsong 3 (sista säsongen)


Handling
: En kvinna som lider av dissociativ identitetsstörning måste balansera sin diagnos med sitt familjeliv.
Betyg: 7/10

Jag tycker att det här är en helt fantastisk serie som verkligen känns så otroligt underskattad. Att den bara fått tre säsonger är enligt mig ganska konstigt men kanske en sådan serie som folk upptäcker i efterhand istället för när den sändes. Jag såg den ju inte heller fören i år. Tror inte jag visste om seriens existens när den sändes om jag måste vara helt ärlig men i efterhand efter att ha sett alla tre säsonger så kan jag bara säga – se den, en fantastisk serie! Tredje säsongen som är seriens sista är tyvärr den som också är minst bra, den imponerade inte alls på mig på samma sett som de två första säsongerna gjorde men det fanns fortfarande bra aspekter med serien men också några som var mindre bra om man säger så. Det jag inte gillade var att allt kring Taras sjukdom/diagnos kändes så överdrivet vilket jag inte tycker att de gjort innan. Det var bra att de förra säsongen gick lite djupare in på vad som orsakat diagnosen och sen att de i början av denna gjorde de ytterligare men hela grejen runt Bryce var så over the top, kändes inte realistisk att de skulle ens skulle kunna bli sådär dramatiskt. Jag tycker ändå de känts som de haft en bra balans på det innan men här fattade jag inte vad de höll på med längre.

Det jag gillade mest med säsongen var Kate, kändes som hon gjorde en väldigt stor karaktärsutveckling i den här säsongen. Gillade hennes nya pojkvän jättemycket vilket var skönt för de hon dejtat innan har jag inte tyckt om speciellt mycket alls av rimliga orsaker. Max kändes som samma Max som vi fått se tidigare och har alltid gillat honom. Kate och Max var därför utan tvekan intressantast att följa också och de som höjde säsongen i mina ögon. Marshall som varit min favorit innan tyckte jag inte pm lika mycket under säsongen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det var något som kändes annorlunda över hela honom som jag inte gillade. Jag vet att de inte var helt bestämt om det här skulle vara sista säsongen när de filmade slutscenen så det är ett ganska öppet slut men jag tycker att de funkade bra som ett serieavslut. Serien allt som allt är fantastisk och känns väldigt unik – se den!

Kommentera

Boy meets world: säsong 2


Handling
: Andra säsongen fortsätter att följa Cory & co. Nu när han börjar i High school.
Betyg: 8/10

Ja, efter att första säsongen var klartittad så kastade jag mig snabbt in i andra säsongen och det var väl där jag på något sett blev frälst för alltså vilken otroligt fanatisk serie det här är! Nästan så att jag tycker att det är lite jobbigt för att den någon gång kommer ta slut men det är en serie med relativt många säsonger (plus spin-offen) så jag är nog skyddad ett tag framöver, skönt. I andra säsongen blir jag verkligen tagen av Shwan och Cory’s vänskapsrelation, tror jag helt ärligt aldrig har sett en finare bromance-relation (eller vänskap allmänt) på tv innan. Jag gillade ändå den i förra säsongen också men inte såhär, då var den fin men här lyser den i stort sett genom rutan. Skulle jag inte ha gillat Eric innan (but I did) så skulle jag börjat göra det den här säsongen, så underbar individ!

Det jag egentligen tycker är bäst med hela serien är att den verkligen tillför det som jag personligen tyckte att Girl meets world saknade. De vågar verkligen köra fullt ut på det de vill berätta vilket gör att hela serien känns mer verklighetstrogen. Jag menar lite det här till exempel om att eftersom GMW gick på Disney channel (Vilket inte BMW gjorde) så fanns det vissa grundregler de nog behövde följa. De kunde inte dra in en handling kring sex exempelvis eller andra ämnen som liksom är jobbiga att diskutera men nödvändiga. GMW var bra men tog tyvärr alltid bara på ytan (de har några få avsnitt som sticker ut dock. Exempel de när Riley blir nätmobbad) medans Boy meets world vågar tränga sig in mer på djupet och det gör verkligen en sådan enorm skillnad. Det nya tillskottet för säsong två är en ny lärare vilket var ett tillskott som verkligen behövdes. Läraren är på det här sättet att han vill bryta traditionella ramar (eller vad man ska kalla det). Jag har haft flera sådana lärare men det kanske är vanligare nu. Till exempel att de inte ser ett prov som enda utvägen i betygs-processen och allmänt undervisar på ett annat sett, lite mer personligare för att förklara det kort. På tal om betyg så var jag väldigt tacksam över handlingen kring Eric’s betyg. Annars är det alltid, de här karaktärerna som har dåliga betyg är de här som är lite svåra och höjs därför till skyarna för att det “egentligen har så mycket potential men bryr sig inte” när det egentligen jätteofta bara handlar om att att folk är bra på olika saker och därför tar det olika lång tid att lära sig för alla människor. Så uppfiskade med serier där alla karaktärer inte är A-studenter, här är väl ingen det förutom Topanga. Slutet av säsongen var jättefint, jobbigt att se Shawn’s hela familjerelation bara men det löste sig nog på bästa möjliga sett.

Kommentera

Bates motel: säsong 4


Handling
: Bates motel är en prequel till 60-tals skräckfilmen Psycho. Vi får följa Norman som tonåring och vägen till hur han utvecklar hela sin psykiska ohälsa och till slut blir en psykopatisk mördare. I fjärde säsongen får vi fördjupa oss ännu lite extra i Norman’s dissociativ identitetsstörning.
Betyg: 8/10

Fjärde säsongen av Bates Motel är seriens bästa säsong hittills då den verkligen skrämmer mig på djupet samtidigt som den bär på en intressant handling och helt makalöst bra skådespel. Freddie Highmore har alltid spelat rollen som Norman bra men i den här säsongen så imponerade han verkligen, att han inte fått en Emmy för sin insats är nästan galet. Jag älskar när skådisar verkligen har bra minspel (det är färre som har de än vad man kan tro) och det har han verkligen. Hatar hans karaktär men älskar den samtidigt på något sett för att rollen görs så bra. Jag gillar ofta handlingar kring psykisk ohälsa så jag tyckte att det var riktigt intressant att Norman fick bli inlagd i den här säsongen och då också få gå hos en psykolog. Jag tyckte väldigt mycket om Dr Edwards som var Norman’s psykolog. Han kändes verkligen som en riktigt psykolog vilket jag väldigt ofta tycker att serier inte riktigt lyckas med annars så det var tacksamt att se och hur han verkligen kunde ta sig in i Norman på ett sett som kändes väldigt imponerande. Dylan har i samtliga säsonger varit den som känts förnuftigast i hela sitt tenkesätt medans alla andra befinner sig i något förneknings-stadie hela tiden. Det känns alltid som att han är den enda som fattar saker, tänker som man kanske borde tänka helt enkelt och han håller samma typ av profil i den här säsongen vilket är skönt. Inte skönt att alla andra verkar lite dumma men skönt att han är den samma som tidigare. Det sköna med den här säsongen var väl dock att de allra flesta verkligen började inse att det inte gick att förneka att det var något underligt med Norman längre. Till och med Norma insåg ju att han behövde hjälp vilket var ett stort lyft för hennes karaktär. Jag gillar Norma men när hon tidigare skulle förneka att han verkligen behövde hjälp så blir hon bara en sämre förälder, han är såklart svår att hantera men hela hennes sett att uppfostra på honom har bara gjort honom värre som människa, tyvärr. Annars gillade jag Alex väldigt mycket den här säsongen, vilken fin människa! Dylan och Emma är jättefina tillsammans också.

SLUTET (spoiler) …

Jag visste såklart att det skulle komma och alla som har sett filmen vet såklart också att Norma inte är vid liv där. Det framkommer inte hur hon dött (vad jag vill minnas alla fall) men är ganska uppenbart att Norman är den skyldiga till det hela. Eftersom jag visste så var jag mer intresserad av hur han skulle gå till väga och uggggh, det var ju nästan värre än vad jag hade föreställt mig – hon dör av stryknin gas i huset, i sömnen. Eftersom hon är i förnekelse över att Norman är ett monster så dör hon ovetande. Det hade nästan varit skönare om han ströp henne eller något för då skulle hon ändå ha vetat. Hans tanke (antar jag) var väl dock att det skulle se ut som ett självmord även fast han på något vänster inte riktigt helt verkar fatta vad han gjort. Gillade att Alex verkligen förstod att det var Norman som låg bakom allt. Jätteskumt att ingen ringt Dylan och sagt att HANS MAMMA DÖTT!? Okej, att Norman inte fattar men kan kanske Alex meddela det så att han vet. Hade Btw Mr sandman på hjärnan för några veckor sedan och tänkte verkligen då att det skulle vara en så bra skräckfilmslåt – såklart förstod ingen mig i detta. Förutom produktionen i Bates tydligen !!!! I döds scenen så spelar de HELA LÅTEN. Ah, så nu har jag den på hjärnan igen, kanske världens värsta låt förövrigt. Ser framemot nästa säsong som är den sista. Har råkat läsa att de gjorde ett två års tidhopp på den vilket låter smart.

Kommentera

Boy meets world: säsong 1

Handling: Med lite hjälp av hans familj och sin bästa vän går Cory igenom livets med och motgångar.
Betyg: 7/10

Jag har velat se Boy meets world enda sedan spin-offen (som jag sett) hade premiär 2014 men det är även en serie jag hart talas om ganska långt innan det. Det känns väl som en relativt lång tids väntan så här i dagarna bestämde jag mig för att börja kolla och gillar faktiskt  redan serien oväntat mycket. Jag gillar ju serier som känns verklighetstrogna och grundar mycket i familje och vänskapsrelationer och efter att ha sett första säsongen så känns BMW som en exemplarisk serie på den frågan. Tyckte även att serien är väldigt bra på att blanda komedin med draman vilket jag inte riktigt hade förväntat mig och jag är ganska säker på att de kommer leverera det ännu bättre i de senare säsongerna med tanke på att karaktärerna blir äldre. Det ska bli väldigt spännande att se fortsättningen alla fall.

Jättefina karaktärer i stort sett allihopa. Dels fantastiskt kul att se Lee Norris som barn även fast jag visste att han skulle dyka upp då han varit med i några avsnitt av Girl meets world (han är Farkle’s pappa). Gillade Topanga väldigt mycket men även Corys pappa samt vänskapsrelationen mellan Cory och Shawn såklart. Mest otippad var dock hur mycket jag gillade Corys storebror Eric, ganska överlägset karaktären som faktiskt också är roligast. Dock hört att han under seriens gång kommer att bli rätt trög (& att det tydligen var en trend med serier på 90-talet). Det beror ju på hur långt de drar det men ska bli intressant att se. Ser mycket framemot att se de resterande säsongerna och är ganska övertygad om att serien kan bli en ny favorit.

Kommentera

United States of Tara: säsong 2


Handling: En kvinna som lider av dissociativ identitetsstörning måste balansera sin diagnos med sitt familjeliv.
Betyg: 8/10

Andra säsongen av United States of Tara är lika bra som första säsongen och håller sig verkligen på en jämn nivå hela tiden vilket är otroligt skönt. Jag är ändå ganska van vid att det ofta finns sämre och bättre avsnitt i serier (även att nivån kan skilja säsongsvis) men här är ett bra exempel där de verkligen levererar sitt bästa hela tiden, love it. Den här säsongen fördjupar sig väldigt mycket i vad det var som grundade Taras sjukdom/diagnos vilket känns viktigt att ta upp och faktiskt gå till botten med. Jag tror verkligen att det är enklare att få riktig hjälp om man vet orsakerna till problemet så de är bra att Tara verkligen försöker ta reda på allt så pass djupgående som hon ändå gjorde men med lite hjälp av både Max och sin syster förstås.

“Hey do you know anyone who’s happy?”

Nu under säsong två när Tara’s hela multipel personlighetsstörning inte är lika nytt för mig (eller oss) som tittare så var jag nästan mer intresserad av att följa Kate och Marshall’s (som är hennes barn) handling. Tyckte om dem jättemycket förra säsongen också men nu blev det nästan så att jag kunde lägga ännu mer fokus på dem. Gillar förresten verkligen deras syskonrelation, den känns super verklighetstrogen också vilket jag föredrar då jag gillar serier med mycket realism. Många vill ju uppleva något annorlunda när de tittar på serier och filmer, liksom något som är så långt bort från verkligheten (ens egen verklighet anyway) som möjligt nästan. WELL NOT ME! Michael J. Willett hade en återkommande roll den här säsongen (lär även ha det i nästa) och blev väldigt glad när jag upptäckte det. Han är inte så känd men alla som följde mtv’s serie faking it lär känna igen honom, han är en av huvudkaraktärerna där. Viola Davis hade också en återkommande roll i säsongen och hon är alltid en klass för sig så det var fint att få se henne i en serie som denna. Sedan hade även Zosia Mamet (shoshanna i girls) en återkommande roll. Bra säsong helt enkelt och har ni inte sett serien så rekommenderar jag den verkligen!

Kommentera

Big Mouth: säsong 1


Handling: Fyra 12/13-åringar går genom livet och allt vad det innebär att bli tonåringar med lite hjälp av hormonmonsterna som försöker guida dem.
Betyg: 7/10

Jag har allmänt lite svårt för animerade vuxenserier men när jag väl fastnar för en sådan serie så brukar jag fastna ganska hårt. Netflix nya serie Big Mouth har potential till att bli en favorit i sin kategorin och är redan (efter bara 10 avsnitt) väldigt bra. Serien har en unik ton samtidigt som den faktiskt också är otroligt underhållande. Vi följer som sagt några karaktärer som är på väg in i livet som tonåringar och fokuset är såklart puberteten. Detta är något som inte alls är speciellt fokuserat i tv-världen och finns heller inte speciellt mycket filmer om ämnet. Antingen handlar det om yngre barn eller lite äldre tonåringar, sällan vad som finns där mellan men det är precis det som serien vill visa upp.

Det jag gillade allra mest var att en tjej-karaktär också fick stå i rampljuset eftersom jag mer kan relatera till hennes problem än killarna för att jag själv är tjej. Jag gillade också Jessi mest av samtliga karaktärer och då inte bara av det faktumet att hon råkar vara tjej men det hjälpte kanske lite i detta fall. Det allra bästa är såklart att det visas upp från både killarna och tjejernas sidor av det hela och att de gjorde det riktigt bra. Av killarna gillade jag Jay väldigt mycket, han har kanske den mest överdrivna storylinen av dem alla men gillade ändå honom lite mer än de andra. Det var också därför fint att se att han och Jessi fick en ganska stor handling tillsammans till slut. Pepp på en andra säsong!!!

Kommentera